Vi behöver andras ungar

Enligt en färsk rapport från försäkringsjätten Aviva Europe sparas det 17 300 miljarder kronor för lite om året för att garantera den genomsnittlige, arbetande EU-medborgaren en dräglig pension räknat som 70 procent av slutlönen.

17 300 miljarder. Summor så stora blir abstrakta, svåra att ta till sig. Men i Storbritannien, där pensionsgapet är störst, skulle en arbetande invånare i snitt behöva öka sitt sparande med 112 000 kronor om året.

Övriga länder som ligger särskilt illa till enligt studien är Frankrike, Tyskland och Spanien.

I Tyskland och Spanien har pensionsåldern höjts till 67 år. För ett par veckor sedan godkände det franska parlamentet en höjning av den lägsta pensionsåldern från 60 till 62 år, en ändring som orsakat rader av strejker och demonstrationer, senast i torsdags. Det är si och så med verklighetskontakten.

Sverige har förmånen att ha ett pensionssystem som är långsiktigt hållbart: storleken på pensionerna varierar och hänger på både livsinkomsten, den allmänna ekonomiska utvecklingen och demografin.

Men att konstruktionen gör systemet stabilt innebär inte att det garanterar pensionärerna en tillvaro fri från ekonomiska bekymmer. Det blev påtagligt när den omtalade ”bromsen” i systemet i år för första gången slog till och minskade utbetalningarna.

I sin valplattform föreslog alliansen att rätten att arbeta kvar skall gälla till 69 års ålder mot nuvarande 67. Men det räcker inte att jobba längre. En höjning av pensionsåldern med tio år skulle bara reducera pensionsgapet i EU med hälften, enligt rapporten från Aviva.

Den 7 juli presenterade EU-kommissionen ett rådslagspapper om hur framtidens pensioner skall säkras, en enorm utmaning inte minst med tanke på den demografiska utvecklingen. 2008 gick det fyra EU-medborgare i arbetsför ålder på varje person över 65. År 2060 kommer andelen pensionärer att ha fördubblats – om trenden inte bryts. Det innebär att två i arbetsför ålder skall försörja en pensionär.

Europa och Sverige grånar.

I det läget väljs ett parti som vill minska asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent in i Sveriges riksdag.

I konsekvensens namn borde Sverigedemokraterna också ha gått till val på kraftigt höjd pensionsålder.

I Sverige föder varje kvinna i genomsnitt nästan två barn. Det räcker nästan för att – allt annat lika – bibehålla nuvarande folkmängd.

Utan invandring skulle Sveriges befolkning krympa och åldras ännu snabbare. Det visar SCB:s befolkningsprognos, Sveriges framtida befolkning 2010-2060. Efter år 2033 förväntas all ökning bero på ett invandringsöverskott.

Det är enkel matematik. När en generation går i pension måste andra ta över.

Om det inte är egna barn så måste det bli andras ungar.