Vitamin Fridolin

Han är inte lite fräck.

En miljöpartist gör anspråk på att möblera om i Sveriges politiska landskap och bygga ett nytt Mittens rike.

Det märkliga är att 27-årige Gustav Fridolin från skånska Vittsjö kan lyckas. Genom att stjäla. Ty i politiken är det fritt fram att lägga beslag på andras idéer och etiketter. Men då kallas det förstås positionering, triangulering eller något annat tjusigt.

På DN Debatt, maktens klotterplank, återfanns igår två artiklar. En av gröne Fridolin, en av S-veteranen Anna-Greta Leijon, ordförande i valanalysgruppen hos Stockholms stads socialdemokrater.

Symptomatiskt nog var Leijon defensiv och motsägelsefull.

Slopat rut-avdrag påverkade valutgången bara marginellt för S, är Leijons slutsats – samtidigt som hon kräver att partiet lyfter frågan om vardagsstressen. Valfriheten får inte vara en valfrihet för företag, menar Leijon – för att strax därpå utropa ”Satsa på entreprenörskap i skolan”.

Förvirring präglar dagens socialdemokrati.

Fridolin däremot, som väntas bli vald till grönt språkrör vid MP-kongressen i maj, vet vad han vill.

Han säger sig avsky den fördummande blockpolitiken, vilket i sig bådar gott, och han placerar nu de gröna i mitten.

I DN-artikeln lägger Fridolin helt sonika vantarna på liberalen Karl Staaff (1860–1915). Staaff hade, skriver Fridolin, ”en vision om en ’borgerlig vänster’ av fria individer som slöt sig samman”. Staaff stod under kampen för demokrati mellan revolutionära vänsterkrafter och reaktionära konservativa.

FP-ledaren Jan Björklund kanske gnisslar tänder när ikonen Staaff kidnappas. Men delvis har Folkpartiet sig självt att skylla. Fridolin skriver: ”Den som i dag söker en liberal hållning i integritetsfrågorna, finner de gröna.” Han har en poäng.

Mycket är politiskt munväder, givetvis, men hos Fridolin finns drivet, framåtandan, självförtroendet när han målar upp en ny, hållbar värld, byggd av människors skaparkraft.

Sådant ger näring åt politiska drömmar.

”De gröna är mitt i steget att bli det breda alternativet för alla som tror på politiken och framtiden”, skriver han och kan luta sig mot att Miljöpartiet på senare tid ökat sin trovärdighet genom bland annat en mer realistisk syn på EU och insatsen i Afghanistan.

Om inte Centern, Folkpartiet och Socialdemokraterna rycker upp sig och formulerar en lockande framtidspolitik med klara liberala inslag är det inte alls omöjligt att MP blir det där mäktiga mittenpartiet.

För Fridolin är en begåvad politisk tjuv.