Var är brudarna?

Publicerad 26 mars 2011 0.03 Uppdaterad 27 mars 2011 23.30

Huvudledare.
Flera högprofilerade kvinnor är på väg bort från toppolitiken. Väntar gubbvälde? Knappast. Många duktiga kvinnor kan ta vid. Om de får lov.

Igår avgick Mona Sahlin som partiledare för Socialdemokraterna.

Gudrun Schyman lämnar i helgen över stafettpinnen som talesperson för Feministiskt initiativ vid kongressen i Malmö.

I maj väljer Miljöpartiet ett nytt språkrör som ersättare för Maria Wetterstrand.

Centerledaren Maud Olofsson? Med tanke på hennes tio år vid rodret och väljartappet i senaste valet är det ingen högoddsare om hon tackar för sig vid partistämman i september.

Tycka vad man vill om dessa politiker – framträdande har de varit. Andra ord som förenar: färgstark, ihärdig, kraftfull.

Schyman är en populist, men retoriskt skicklig och har både som V-ledare och Fi-boss satt känslor i svall. Hon och Sahlin har under sina långa karriärer blivit rejält tilltufsade, i någon mån för att de bedömts efter andra måttstockar än manliga kollegor. Men de har rest sig och kommit tillbaka i stor stil.

Alla fyra har i högre eller lägre grad vågat utmana sina respektive partier.

Wetterstrand ledde MP:s omsvängning i hållningen till EU och har med sitt chosefria sätt gått hem i stugorna. Olofsson fick Centern att ompröva kärnkraftsmotståndet. Sahlin talade, åtminstone fram till dess hon blev partiledare, väl om företagsamhet och hushållsnära tjänster.

Vad händer framöver när dessa profiler drar sig tillbaka från politikens nationella strålkastarljus? Väntar gubbvälde? Sannolikt inte.

Den som tar en titt i partileden har inte svårt att hitta kvinnor med potential.

Jytte Guteland, SSU-ordförande.

Rossana Dinamarca, utbildningspolitisk talesperson för V och nu föreslagen som partiets vice ordförande.

Maria Ferm, riksdagsledamot för MP från Malmö.

Annie Johansson, riksdagsledamot för C.

De två partisekreterarna Sofia Arkelsten (M) och Nina Larsson (FP).

Nej, dugliga kvinnor saknas inte. Men de måste släppas fram. Inte genom kvotering. De skall bara värderas och få lov att växa på samma villkor som manliga politiker.

Målet är kompetenta politiker. Punkt. Men så länge förutsättningarna för könen inte är jämbördiga finns det skäl att uppmärksamma den kvinnliga återväxten.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu