Lite mindre i lön kan ge mer

Med urstarka svenska tillväxttal spår finansminister Anders Borg (M) att arbetslösheten sjunker nedåt 5 procent till 2015. Det vore en ordentlig nedgång från dagens 7,9 procent.

För att Borgs prognos skall slå in krävs – enligt Swedbanks beräkningar – i genomsnitt mer än 5 000 nya jobb i månaden de närmaste åren.

Sannolikt?

Tja, inte omöjligt i alla fall.

Regeringens politik har ökat arbetskraftsutbudet, och håller de goda tiderna i sig lär många företag behöva rekrytera.

Fast det räcker inte i sig. Matchningen på arbetsmarknaden fungerar dåligt. Enligt Svenskt Näringsliv, SN, har företagen rekordsvårt att hitta folk med rätt kompetens. Samtidigt är tröskeln till arbetsmarknaden fortsatt hög för unga, lågutbildade och långtidsarbetslösa.

Problematiken kom på tal vid en fika på ledarredaktionen med SN:s vice VD och ”avtalsgeneral” Christer Ågren i fredags. Han nämnde fackförbundens låglönesatsningar som en faktor i sammanhanget.

Någon annan hållning kan knappast förväntas av arbetsgivarsidan inför avtalsförhandlingarna. Men Ågren har en poäng.

Anders Borg tänker i liknande banor. I veckan ifrågasatte han de kommunala ingångslönerna, vilket fick Kommunalordföranden Annelie Nordström att gå i taket.

”Jag blir upprörd i djupet av mitt hjärta”, förklarade hon.

Visst kan det låta upprörande att inte vilja ge extra till dem som har minst. Men Sverige har redan en sammanpressad lönestruktur med förhållandevis små skillnader mellan ingångs- och slutlöner.

Varför skall arbetsgivare anställa unga och oerfarna personer när erfarna kanske kostar bara någon tusenlapp mer i månaden?

Den frågan borde också fackförbunden ägna mer tanke åt.

Möjligheten till lönekarriär är viktigare än ingångslönen.

Och låg arbetslöshet vore mycket värt för Sverige.