Storstäda, Centern

Allt fler centerpartister säger nu öppet att de vill ha en ny partiledare. Igår förklarade även Malmöcenterns ordförande Niels Paarup-Petersen att ett vakt­ombyte inte kan vänta.

När proppen gått ur för den här diskussionen är det snarast en fråga om vem som skall ta över och när. Inte om.

Maud Olofsson har under sina tio år vid rodret moderniserat partiet. Som den realistiskt inriktade omsvängningen i kärnkraftsfrågan och utrangerandet av den föråldrade regionalpolitiken. Hon var pådrivande i det framgångsrika alliansbygget och har varit en lojal – kanske för lojal – medspelare.

Olofsson förtjänar en värdigare sorti än ett par av företrädarna – Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson – som närmast fick lyftas bort. Till stor del är det upp till henne själv. Det ryktas att Olofsson redan har en hemlig plan för hur det skall gå till och vem som skall efterträda henne.

Även för partiet torde en ny ledare inom en snar framtid vara av godo. Centerns markanta högergir under Olofsson, understödd av Stureplanscentern med riksdagsledamoten Fredrick Federley i spetsen, har inte gett utdelning i opinionen. Skall en ny ordförande kunna prägla partiet och bli varm i kläderna till valet 2014 behöver vederbörande några år på sig.

Mer än i andra partier framstår frågan om ledarposten i C kopplad till politisk färdriktning.

Historiskt är partiet ett av riksdagens ideologiskt svajigaste. Färgskalan liknar regnbågen:

Från brunaktigt till grönt, sedan lite rött och nästan new age-rosa under Lennart ”Lennart” Daléus, för att på senare tid dra åt det blå hållet.

Den ideologiska rotlösheten ger stort utrymme för partiledaren att styra den politiska inriktningen. Det mesta talar för en storstädning både vad gäller politik och personer.

Internt – och att döma av eftervalsanalysen – finns ett önskemål om förnyelse. Men åt vilket håll? Tanken är att en extrastämma 2012 skall anta ett nytt idéprogram.

En del tyder på att Centern efter en rekyl landar i mitten, med större betoning av mjukare frågor. I en ganska floskelfylld artikel på DN Debatt i måndags betecknade partiets IT- och regionminister Anna-Karin Hatt – tillika utpekad som ett partiledarämne – C som ”politikens entreprenörer”. Partiets kärna, fortsatte hon som om en sådan faktiskt finns, är ”en varm och grön socialliberalism”.

Den ordalydelsen är knappast särskilt främmande för Miljöpartiet. Inte heller för M eller FP, låt vara att deras gröna profil inte är lika uttalad. C kan få problem att hävda sig också i trängseln i politikens mittfåra.

Men allt, allt behöver inte handla om väljarmaximering eller taktik. Inte ens för politikens entreprenörer. Och för medlemmarna i ett parti med namnet Centern måste det kännas en smula kallt om öronen när det blåser ute på högerkanten.