Popdrottningen Rihannas framträdande i arenan igår ställdes in i sista stund.
Det hindrar inte att Malmö är inne i en supervecka.
I morgon är det hett Skånederby i hockey mellan elitsatsande Redhawks och Rögle. På torsdag gästas Malmö av legendarerna Bob Dylan och Mark Knopfler. På fredag stannar Roxette till här på sin världsturné.
Malmö glöder.
Men allt sker inte i Malmö arena. Stan erbjuder överhuvudtaget ett kvalitativt och brokigt klubb-, kultur- och idrottsliv. Just kombinationen av bredd och kvalitet framhävdes när SKTF-facket utsåg Malmö till ”Årets kulturkommun 2011”.
Mer kommer.
Som väl är.
I torsdags klubbade Malmös kommunfullmäktige ett nytt konserthus med tillhörande konferens- och hotellanläggning. Gratis blir det inte. Det ser ut att kosta skattebetalarna omkring 47 miljoner kronor om året.
Men när protesterande vänsterpartister talar om ”ett prestigebygge för stadens ekonomiska och politiska elit”, som i en debattartikel här i Sydsvenskan samma dag, då tänker V kortsiktigt.
Det är i och för sig rätt att visa omsorg om allmänna medel. Varje förslösad skattekrona är, som gamle socialministern Gustav Möller (S) konstaterade, stöld från folket.
Likväl måste politikerna våga säga ja. När Vänsterpartiet säger nej till konserthuset med hänvisning till att pengarna behövs till vården, skolan och fattiga barn bygger resonemanget på falsk matematik.
Kulturen, de sköna konsterna, har ett egenvärde. De stärker staden och dess invånare. Men de spektakulära satsningarna kan betyda mycket mer än så.
Att kommunen på olika sätt stöder en boutställning med en Turning Torso, en grandios arena, ett nytt konserthus är logiskt och rätt. Dessa begivenheter låter tala om sig. De lockar hit folk, inte minst människor ur den kreativa klassen. De fungerar som en magnet och skapar tillväxt som genererar skatteintäkter – pengar som är en förutsättning för att klara framtidens vård, skola och omsorg.
Malmö måste förbli en attraktiv stad.
Bara så kan välfärden för alla Malmöbor säkras.