Gå på vattnet

Han kan inte gå på vattnet.

Han kan, förmodligen, inte heller förvandla vatten till vin.

Men även om Stefan Löfven inte är någon Messias har han goda möjligheter att ena Socialdemokraterna. Han kan nog även mejsla fram en trovärdig politik för jobb och välfärd.

Vilken scenförändring. På bara en vecka.

Från tumultet kring den vildvuxne retorikern Håkan Juholt till optimismen kring den saklige och maklige Stefan Löfven, som partistyrelsen igår upphöjde till S-ordförande.

Allt frid och fröjd?

Naturligtvis inte. Partiets mödosamma väg tillbaka till regeringskansliet har bara börjat och det finns inga garantier för att Löfven når ända fram.

Ty snart lär det uppenbaras att partiets huvudproblem inte har varit Juholt utan avsaknaden av en sammanhållen och lockande politik.

Ändå gav Löfvens ”installationstal” på fredagen mersmak.

Han började med att säga att han egentligen var alldeles för blödig och blyg för så långa applåder. Redan där hade han vunnit åhörarnas sympati.

I talet fanns, självfallet, de socialdemokratiska hörnstenarna med. Trygghet. Solidaritet. Rättvisa. Jämlikhet. Och även slagord av något yngre datum, om feminism och klimat.

Men intressantast var ändå att den nyvalde S-ledaren flera gånger återkom till ordet frihet.

”Socialdemokratin är en frihetsrörelse”, sade Löfven och det var inte enbart för att han gärna låter sin kroppsrytm följa takter av frihetsälskande artister som Bruce Springsteen och Ulf Lundell. Han lät övertygande när han slog fast att politikens uppgift är att avlägsna hinder så att alla individer kan sträva efter sina drömmars mål. Hinder som glastak för kvinnor, fördomar mot invandrare, bristen på ramper för funktionshindrade, det motstånd som entreprenörer möter.

Så långt låter det överraskande bra.

Men härifrån är det långt till en effektiv oppositionspolitik.

Löfven vill, klokt nog, ha en blocköverskridande energiuppgörelse. Men kärnkraftshatare både inom och utom S har redan börjat mobilisera motstånd. Lägg därtill motviljan mot EU och euron inom V och MP.

Socialdemokraterna funderar på att forma en skuggregering. En sådan kan tydliggöra S-politiken, utan tvekan. Men en skuggregering riskerar att i Sveriges proportionella valsystem också förvirra väljarna. För den tid är förbi då S – nere på 23,7 procent i en opinionsundersökning i DN igår – kunde räkna med att ensamma bilda regering. Skulle ett skuggkabinett innehålla även Miljöpartister? Vänsterpartister? Troligen inte.

Löfven får, trots applåderna, räkna med ett tufft jobb för att få ihop en sammanhållen oppositionspolitik.

Om något år önskar Stefan Löfven förmodligen att kravet bara vore att gå på vattnet.