Politik för haveri

Kärnkraftmotståndarna har snabbt blåst upp historien till väldiga proportioner. Miljöpartiet krävde på stående fot att det skall göras en omfattande och oberoende säkerhetsgranskning av alla svenska kärnkraftverk.

Statens kärnkraftsinspektion, SKI, klassar händelsen som en tvåa, den näst lägsta nivån, på den sjugradiga INES-skalan, International Nuclear Event Scale. Alla jämförelser med katastrofen i Tjernobyl 1986 avfärdas som nonsens.

Det betyder på intet sätt att det går att ta lätt på tillbudet. Beslutet att tillfälligt stoppa de båda reaktorerna i Oskarshamn i väntan på att saken utreds möter heller inga invändningar. Säkerheten måste alltid stå i främsta rummet.

Upprinnelsen till incidenten var en kortslutning i ett ställverk utanför anläggningen. Vid en sådan händelse skall elförsörjningen av kraftverkets säkerhetssystem övertas av fyra dieselgeneratorer. Men på grund av några felkonstruerade komponenter var det bara två av de fyra reservaggregaten som gick igång.

Kärnkraftsmotståndarna gör vad de kan för att exploatera händelsen. ”Svensk kärnkraft är inte säker”, hävdar de grönas Peter Eriksson. Miljöorganisationen Greenpeace kräver att alla reaktorer omedelbart stängs av.

Miljöminister Lena Sommestad hävdar däremot att händelseutvecklingen är ett belägg för att säkerhetsrutinerna fungerar. Det är inte utan fog. Säkerhetsarbetet vid de svenska kärnkraftverken är intensivt. System, material och rutiner ses över och förbättras kontinuerligt.

Statistiken talar också för kärnkraften. Siffror från EU-kommissionens energiforsk-ningsprojekt ExternE visar att kärnkraften orsakar långt färre hälsoskador än alla andra energislag, med undantag för vattenkraft och vindkraft. Gas, torv och biobränslen orsakar mellan fem och tio gånger fler dödsfall per tillverkad TWh. Kol och olja skördar 25–35 gånger så många offer.

Det är inget som återspeglas i energipolitiken.

Där härskar alltjämt ambitionen att fortsätta att avveckla kärnkraften, trots att det ännu saknas alternativ som klarar samma höga ekonomiska, produktionsmässiga och miljömässiga krav. Följden blir ett ökat beroende av dyrare, smutsigare och farligare energiproduktion i utlandet.

Ur det perspektivet är incidenten vid Forsmark inget varsel om ett hotande haveri för kärntekniken. Snarare är det ännu ett tecken på att energipolitiken står vid randen till sammanbrott.