Radioduell med barlast

Statsminister Göran Persson fortsatte att gå hårt åt moderatledaren Fredrik Reinfeldt om detta i valduellen i P1 igår:

”Varför är det så viktigt för dig att sänka ersättningen till de arbetslösa i en tid då Sverige går bättre än på mycket, mycket länge?”

Reinfeldt lyckades inte ge något enkelt svar, men gjorde en godkänd insats för att förklara de borgerligas tankegång:

Mot den trygghet som bidrag och ersättningar ger vill alliansen ställa den trygghet som ligger i att veta att alla som vill ha ett jobb också kan få ett. Och att det skall löna sig att arbeta.

Tanken är god, men frågan är om väljarna låter sig övertygas.

Regeringen har å sin sida minst lika svårt att förklara varför jobben, efter flera års högkonjunktur, fortfarande inte är fler. In i det längsta detta valår försökte Persson vifta bort hela frågan. Den taktiken fick han slutligen överge – valets mest iögonenfallande lappkast.

Reinfeldt hävdade i radion att socialdemokraterna för ”en politik som är passiv inför utanförskap och som inte har några idéer om hur jobben skall växa fram”. Det är en hård, men inte alldeles orättvis, anklagelse.

Likväl var det Persson som genomgående framstod som sluggern av de två i debatten. Han avbröt gång på gång och hans retoriska rallarsvingar kom tätt. Men frågan är om de tog så hårt. Reinfeldt lyckades ofta kontra med sin lugna resonerande stil, som mycket väl kan visa sig gå hem hos väljarna.

Kanske känner Persson att han, i ett avseende, slår ur underläge. De borgerliga är mer samspelta än inför något tidigare val. Kontrasten mot regeringen och dess stödpartier är tydlig.

Alliansen vill regera tillsammans.

Göran Persson vill regera själv.

”Vi har ju alltid gått till val för att få en socialdemokratisk regering. Det gör vi nu också”, framhåller han.

Utsikterna för att Perssons dröm om egen majoritet skall gå i uppfyllelse är allt annat än goda. Likväl vägrar han att uttala sig om tänkbara regeringsalternativ. Miljöpartiet kräver ministerposter som Persson inte vill ge. Vänsterpartiet vacklar men vill inte se en regering med enbart s och mp.

Att mp och v har fått smak på makten och vill ha mer är uppenbart. Det bekymrar säkert Persson och det borde också bekymra väljarna. Ett tillväxtfientligt miljöparti som profilerar sig med friår, ett vänsterparti där planekonomiska reflexer åter gör sig gällande¿

Det blir inte lätt för Persson att styra regeringsskutan med sådan politisk barlast.

Förhoppningsvis slipper han ens försöka.