Vägen hem

Danmark var inte sent att följa efter. Fram till augusti skall de drygt 400 danska soldaterna tas hem från Irak.

Reaktionen i Washington är intressant.

Blair blåser till reträtt i samma veva som president George W Bush vill öka USA-närvaron i Irak. De två talade i tisdags om de motstridiga signalerna och Bush sägs ha valt att se britternas beslut som något positivt – som ett tecken på framsteg på marken.

Är det här Blairs eftergift till en hemmaopinion som är starkt kritisk till Irakkriget och mot att 132 brittiska soldater dött i insatsen?

Det skall inte tas för givet. Beslutet kan snarare vara motiverat utifrån en förbättrad säkerhetssituation kring Basra.

Tony Blair, som blev premiärminister 1997, viker sig inte gärna för opinioner. Och den som fortfarande tror att Blair skulle vara Bushs lydiga pudel bör läsa Newsweeks niosidiga artikel om premiärministern:

Blair har aldrig tvekat om att Irakinsatsen varit riktig. Moraliskt riktig. Blair beskrivs som en kristet färgad anhängare av humanitära interventioner.

Hans politiska mantra återkommer i artikeln i Newsweek.

Blair vill do what is right. Han vill inte göra det opportuna eller det bekväma, utan det rätta.

Premiärministern är på många sätt paradoxernas politiker.

Han har haft en tydlig moralisk kompass, samtidigt som han varit en pragmatisk beslutsfattare och levt högt på spinndoktorers skicklighet.

Han kom till makten genom att tala om modernisering, om New Labour, New Britain. Han gjorde partiet valbart, såg till att ta bort socialiseringsparagrafen, Clause IV. Samtidigt talar mycket för att Blair, vilket framgår av den Oscarsaktuella filmen The Queen, räddade kvar den brittiska monarkin, en anakronism, när drottning Elizabeth veckan efter lady Dianas död i Paris avläste opinionen så totalt fel.

Då var det 1997. Blair hade varit premiärminister i bara några månader. Till skillnad från monarken gick han i takt med folket och växte i människors ögon.

Nu är det 2007. Blair har sannolikt bara några månader kvar som premiärminister. Idag ligger stödet för Labour kring 30 procent och många vill se förnyelse.

Liksom för brittiska Iraksoldater är det dags för Tony Blair att tänka på sortin.

Han kan gå med rak rygg.