Kör på, Björklund

Utan en likvärdig undervisning och tillämpning av kunskapsmålen framstår betygen som godtyckliga.

Det är därför utmärkt att en utredning, presenterad på torsdagen, kommit fram till att grundskolan bör ha fler nationella prov. Nu förekommer sådana prov i årskurserna fem och nio. Utredaren Leif Davidsson föreslår att proven i läsning, skrivning och räkning införs även i årskurs tre och i samtliga ämnen i årskurs sex.

Att skolminister Jan Björklund (fp) samma dag lade fram ett liknande förslag ser ut som en tanke, men gör inte saken på något sätt sämre.

Björklund vill att eleverna i grundskolans avgångsklasser skall genomgå nationella prov i alla teoretiska ämnen och inte som idag enbart i svenska, engelska och matematik.

Fram till bara helt nyligen skulle förslag som dessa snabbt ha fördömts från socialdemokratiskt håll. Ibrahim Baylan, skolminister i den senaste s-regeringen, ville för två år sedan skrota gymnasieskolans nationella prov. Detta trots att proven hade stöd bland både elever och lärare, enligt en rapport från Skolverket.

Men igår hördes inga protester. Tvärtom. Marie Granlund, socialdemokraternas skolpolitiska talesman, sade enligt Svenska Dagbladet spontant ja till Björklunds framstöt med hänvisning till just likvärdigheten.

En samsyn mellan regering och opposition kan vara ett villkor för att förslagen skall kunna genomföras och för att förändringen skall bli varaktig.

Björklund tror visserligen att ett riksdagsbeslut kan tas redan nästa år, men att de nya proven knappast kan införas förrän 2011–2012. Då har det hållits ytterligare ett riksdagsval och både regering och riksdagsmajoritet kan ha en annan sammansättning än idag.

Centralt konstruerade prov i fler ämnen och för fler årskurser än idag löser inte grundskolans alla problem. Men med de nationella provens ökade betydelse för betygssättningen ökar också rättvisan.

Prestationer svart på vitt lönar sig mer. Och de som har mest att vinna är barn som inte kommer från studievana miljöer och som genom proven får chans att tävla på bättre villkor.

Det är ansträngningarna och kunskaperna som ger utslaget – oavsett i vilket område skolan ligger och oavsett om föräldrarna är akademiker eller arbetare.

En sådan skola borde det vara enkelt att enas om.