Beredskapen är inte god
Huvudledare.
Försvarsminister Mikael Odenberg (m) vill avskaffa värnplikten i fredstid. I orostider skall däremot både män och kvinnor tvingas göra lumpen.Dagens värnpliktssystem är omodernt och orättvist. Alla som vill får inte. Alla som vill slippa slipper inte. Det är ingen bra ordning.
Socialdemokraterna är kritiska till Odenbergs förslag och menar att det är ett sätt att bana väg för en yrkesarmé. Misstanken saknar inte grund. Men yrkessoldater kan vara lösningen. I kombination med frivillig militärtjänst.
Systemet finns på sätt och vis redan.
Målet för den försvarsomläggning som genomförts de senaste åren har varit att omdana det gamla, breda invasionsförsvaret till ett modernt, smalt insatsförsvar med internationell inriktning.
Idag är det nya svenska försvaret på plats i ett tiotal oroliga områden runt om i världen. De riktigt stora engagemangen är Kfor-styrkan i Kosovo, där 440 svenskar ingår, och Afghanistan, där omkring 330 svenska soldater ingår i den Natoledda Isafstyrkan.
Och det kommer säkert mer. Under sitt pågående besök i USA fick statsminister Fredrik Reinfeldt (m) en förfrågan från FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon om svenskt deltagande i en eventuell FN-styrka till den konfliktdrabbade Darfurregionen i Sudan.
Rekryteringen till dessa utlandsuppdrag bygger på frivillighet och måste så göra. Soldaterna får lön. De förväntas vara och är i allt väsentligt professionella.
Samtidigt finns det många oklarheter kring Odenbergs utspel.
När blir fredstid orostid och vem avgör det? Som Pliktverkets generaldirektör Björn Körlof påpekar kan en omställning inte ske över en natt. Idag tar utbildningen till soldat elva månader. Det måste finnas en beredskap i form av lokaler, personal och utrustning för att återuppta värnpliktsutbildningen.
I ett försvarsbeslut 1925 bestämde sig riksdagen för att satsa på ett ”flexibelt” försvar. 1936 började upprustningen. Den var klar först 1947, två år efter andra världskrigets slut. Sveriges beredskap var allt annat än god.
Säkerhetsläget kan ändras snabbt. Idag förmodligen betydligt snabbare än på 1930-talet. Kanske är en sådan omsvängning redan på gång. I Ryssland växer revanschismen, stormaktsambitionerna och nationalismen i takt med att det strategiska och ekonomiska värdet av landets enorma energitillgångar ökar. Det finns även andra orosmoln.
Att se över värnpliktssystemet är en god idé. Men frågan är om det inte bör ske inom ramen för en omprövning av försvars- och säkerhetspolitiken.
Sanningarna från 1990-talets senare hälft – som dagens politik i allt väsentligt bygger på – känns redan besvärande gamla.
0 läsare har reagerat på denna artikel
% är glada
% är likgiltiga
