Nja till religiösa friskolor

Omsvängningen aktualiserar ett skolpolitiskt dilemma.

Alva Myrdal var en konsekvent politiker. Ända sedan 1950-talet, då Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna nedtecknades hade hon konsekvent avvisat Sveriges ratificering av konventionen. Hon motiverade sitt ställningstagande med att enhetsskolan hotades av konventionen som gav föräldrarna rätt att tillförsäkra sina barn undervisning och utbildning i överensstämmelse med familjens religiösa eller filosofiska övertygelse.

När Olof Palme tog över skolfrågorna efter Alva Myrdal 1967 skrev Sverige under Europakonventionen. Frågan om den judiska skolans framtid på Östermalm i Stockholm hade kommit upp som debattämne i riksdagen.

Alva Myrdal ville som en jämlikhetsåtgärd för framtiden dra in anslagen till den judiska skolan.

Olof Palme och andra inom socialdemokratin kunde däremot inte tänka sig att den judiska skolan skulle förlora sina anslag. I riksdagen berömdes den högstående judiska kulturen – säkert fanns där också ett dåligt samvete för andra världskriget.

Samtidigt pågick en debatt om Sveriges framtida integrationspolitik.

”Barnens rätt måste gå före föräldrarnas rätt över barnen”, argumenterade debattören och läkaren Michaël Wächter, medlem av den mosaiska församlingen och invandrare från Ungern. Han stödde sig på att Sverige inte ratificerat Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som krockade med svensk familjerätt där barn betraktas som individer – Sverige var först med förbudet mot barnaga.

I integrationsdebatten förespråkade Michaël Wächter assimilationspolitik, en hållning som idag har blivit mer och mer populär, men som Sverige inte kom att följa. Istället valde Sverige en mångkulturell integrationspolitik med särbehandling av invandrare och deras barn. Den mångkulturella politiken hade sin förespråkare och ideolog i debattören David Schwarz, som hade överlevt Auschwitz koncentrationsläger. Han lyckades övertyga både Olof Palme och Tage Erlander.

Men inte förrän Göran Persson kommunaliserade skolan, som tidigare varit statlig men finansierats kommunalt, fick Europakonventionen full verkan på skolpolitiken. Fältet blev fritt för friskolor och därigenom religiösa friskolor på samma villkor som den offentligt styrda skolan.

Att Plymouthbröderna har fått rätt att driva friskola med statliga medel, manar till en översyn av lagrummet som med största sannolikhet slutar vid konstaterandet att Sverige är bundet vid Europakonventionens överstatliga familjerätt. Det hindrar inte att Sverige verkar för en ändring.