Skatta dig lycklig

133 000 000 000 kronor är åtta gånger mer än vad staten lägger på polisen, trettio gånger mer än vad domstolarna kostar, fem gånger mer än barnbidragen. Det motsvarar tre svenska försvarsmakter.

De 133 miljarderna är så mycket som det offentliga förlorar i skatteintäkter på grund av fusk, fel eller misstag. Under ett år. Det framgick när Skatteverket igår presenterade sin nya skattefelskarta.

Hälften av de ”försvunna” pengarna, 66 miljarder, handlar om svartjobb i vid bemärkelse. Och en stor del av felen kan hänföras till enskilda näringsidkare.

Svenskarna kan, grovt sett, reagera på två sätt.

Antingen konstaterar de att skattefelen, som motsvarar ungefär 5 procent av BNP, i ett internationellt perspektiv inte är särskilt många. Sverige kan med andra ord slå sig för bröstet – och slå sig till ro.

Eller finner svenska folket nivån på felen oacceptabel. Vilket är befogat.

Att värna legitimiteten i skattesystemet är viktigt, inte minst i ett högskattesamhälle som Sveriges.

De försnillade och bortslarvade miljarderna behövs till skolan, vården, pensionerna, de arbetslösa, forskningen och så vidare. Betänk att regeringen i statsbudgeten för 2008 sparar 13,4 miljarder på bidragen till sjuka och arbetslösa, något som orsakat ramaskrin. Det är alltså en tiondel av vad skattefelen uppgår till...

Det är också så, som Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand betonade på tisdagen, att fusk snedvrider konkurrensen på olika marknader – till men både för samhället och för enskilda, hederliga företagare.

Genom sina skattesänkningar går regeringen åt rätt håll. Ju lägre skatt, desto större chans att skattebördorna uppfattas som rimliga och desto mindre risk att företag och individer anser det försvarligt att föra privata gerillakrig med hjälp av svarta tjänster.

Även Skatteverket är värt en eloge. Bilden av myndigheten har på senare år förändrats. En opersonlig, okänslig Storebrorskoloss har blivit mer av en tillgänglig serviceinrättning.

Men det får inte gå för långt.

Igår drog högste skattechefen slutsatsen att de minsta företagen måste ”få enklare skatteregler och bättre service från Skatteverket”. Jo, helt klart. Men Sjöstrand och hans kolleger bör inte hymla med att verket också är en kontrollinstans som inte tänker lägga fingrarna emellan om fusk upptäcks.

När känslan sprids att alla fuskar, att det är fritt fram att fuska, är de svaga illa ute. Då håller det gemensamma projektet på att rämna.

Sverige får aldrig bli ett tjyvsamhälle.