Euron visar sin styrka

”Inser ni inte att dollarn befinner sig i fritt fall utan fallskärm”, frågade Chávez delegaterna på oljekartellen Opecs möte i Saudiarabiens huvudstad Riyadh förra helgen. Chávez försökte – förgäves den här gången – övertyga de övriga medlemsstaterna att Opec skall sluta ta betalt i dollar. För de närvarande reportrarna förklarade den venezuelanske presidenten att euron vore ett bättre alternativ.

När toppmodellen Gisele Bundchen nyligen uppgavs föredra betalning i euro istället för i dollar för sina reklamjobb väckte det stor uppmärksamhet.

I sin nya musikvideo Blue Magic omger sig Jay-Z med allsköns lyx och de i rapparsammanhang obligatoriska feta sedelbuntarna. Men dessa består den här gången inte av dollar, utan av 500-eurosedlar.

Merparten av dem som ägnar sig åt internationella affärer har ett intresse av att få betalt i den starkaste valutan. Och för tillfället är det definitivt inte dollarn. Sedan 2002 har den tappat drygt 40 procent i värde mot euron; nu går det närmare halvannan dollar på varje euro.

Denna utveckling beror i första hand på underliggande svagheter i den amerikanska ekonomin, inte på att EU på något mirakulöst sätt närmat sig målet för Lissabonprocessen: att till 2010 skapa världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Men det som hänt är trots allt också ett kvitto på att euron, som infördes 1999, hunnit etablera sig som en stabil, internationellt betrodd, valuta.

Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen tror också på euron. I samband med torsdagens regeringsförklaring meddelade han att det blir en ny dansk folkomröstning om euron inom fyra år.

I Sverige är den borgerliga regeringen splittrad i eurofrågan. Före valet 2006 gav alliansen beskedet att en ny folkomröstning inte är aktuell den här mandatperioden. Den linjen ligger fast, löd statsminister Fredrik Reinfeldts (m) kommentar till beskedet från Danmark.

Men förr eller senare – hellre förr än senare – måste Sverige ta samma steg. Rimligen blir det en valfråga 2010. Då kan Danmark redan vara på väg att överge sin krona, även om utgången av en dansk folkomröstning inte skall tas för given.

Men viktigare än vart Danmark går är att euron nu hunnit visa sin styrka.

Den gemensamma valutan är en central del i EU-projektet. Att stå utanför är i längden inget bra alternativ.