Undervisning utan undantag

Så är det, av olika skäl, inte alltid.

En orsak är att samma lag ger möjlighet för elever att bli befriade från obligatoriska inslag i undervisningen ”om det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att kräva att eleven deltar”.

Till särskilda omständigheter räknas religiösa skäl.

Denna möjlighet har funnits länge. Under lång tid utgjorde den heller inte något problem. Men i takt med att Sverige blivit ett allt mer mångkulturellt och heterogent samhälle har det också blivit allt vanligare att föräldrar ställer krav på att deras barn skall slippa viss undervisning.

Det är en olycklig utveckling.

Igår föreslog folkpartiet att lagen skall ändras och möjligheten att bli befriad av exempelvis religiösa skäl avskaffas.

Förslaget bygger på en enkät som forskaren Sara Högdin använde som underlag för sin doktorsavhandling Utbildning på (o)lika villkor från 2007, vilken visar att 27 procent av utlandsfödda flickor och 17 procent av utlandsfödda pojkar av sina föräldrar förbjudits att delta i ett eller flera undervisningsinslag i skolan.

Det handlar om att inte få åka med på klassresor, att inte få delta i idrotts- eller simundervisning. Framför allt är det flickor som drabbas. Men när det gäller sex och samlevnadsundervisning var det nästan lika stor andel pojkar som flickor som förbjöds att delta, 17 respektive 18 procent.

När så många elever berörs är undantaget på väg att förvandlas till regel. Det är inte rimligt.

Religionen har sin givna plats i människors liv. Men i skolan skall religiösa övertygelser studeras, inte styra.