Smugglarens mardröm

Zozan Hussein, medlem av Irakiska flyktingrådet, berättar i tisdagens Svenska Dagbladet om den ”skräckfilm” som utspelade sig när hon 1992 lade sitt liv i flyktingsmugglarnas händer:

”Min dotter var sju år gammal och min son var två och ett halvt, själv var jag 25 år.”

Resan gick via Turkiet och Ryssland. Sedan en helvetesfärd i fiskebåt över Östersjön.

”Samtliga flyktingar som åkte med båten som lämnade Ryssland strax efter att vi hade åkt därifrån dog, de var instängda i ett utrymme och kvävdes av syrebrist.”

Ungefär samma scener utspelar sig idag, även om resvägarna har förändrats.

Fortfarande ser människor – fast beslutna om att skapa sig ett liv i fred, frihet, välstånd – ingen annan utväg än att sätta allt på spel och vända sig till kriminella smugglare. Sådana som inte sällan försätter flyktingar i livsfara och vanligen agerar utifrån helt andra motiv än medkänsla och altruism.

Skall denna skamliga handel aldrig upphöra?

I förrgår grep polis i nio europeiska länder 75 personer som misstänks för människosmuggling från Irak. Insatsen uppges vara den största samordnade aktion som gjorts mot människosmuggling inom EU:s polissamarbete Europol.

Det är utmärkt att EU-länder ökar sina ansträngningar för att lagföra den organiserade brottsligheten. Mer effektivt samarbete krävs av det slaget.

Men unionsländerna får inte slå sig till ro med att polis och åklagare slår till mot människohandelns profitörer.

EU borde öppna fler dörrar. För arbetskraft utan asylskäl – av egennytta. För dem som flyr undan förföljelse och krig – av medmänskliga skäl och för att leva upp till internationella förpliktelser.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy väntas arbeta för strängare asylregler under det franska EU-ordförandeskapet, som inleds i juli.

På sikt är en gemensam asylpolitik önskvärd inom EU. Men en bra bit tycks återstå innan rättssäkerhet kan garanteras för alla asylsökande inom unionen.

Ett förhållande måste medlemsländerna hålla i minnet på vägen mot en gemensam politik på området:

Rätten att söka skydd undan förföljelse är en mänsklig rättighet. Hur fel är det inte då att skrupelfria smugglare kan framstå som räddare i nöden?

EU bör bli en mardröm för människohandlare, inte för asylsökande.