Ett tydligt ryskt budskap

Det beskedet gav Vladimir Putins språkrör, den ryske presidenten Dmitrij Medvedev, igår i ett telefonsamtal med Frankrikes president Nicolas Sarkozy.

Som alla försäkringar från den nuvarande ryska ledningen bör även denna tas med en rejäl nypa salt. Vad reträtten innebär i praktiken återstår att se. Enligt den ryske befälhavaren i Georgien, generalmajor Vjatjeslav Borisov, skall trupperna efter hand som de drar sig tillbaka ersättas med ryska ”fredsbevarande” styrkor.

Mycket talar för att det är regimskifte – i första hand att ersätta den georgiske presidenten Micheil Saakasjvili med en mot Kreml mera hörsam person – som är och förblir Moskvas verkliga mål.

På besök i Georgiens huvudstad Tbilisi öppnade Tysklands förbundskansler Angela Merkel överraskande dörren för georgiskt Natomedlemskap, något Tyskland tidigare varit minst sagt skeptiskt till:

”Georgien kommer att bli medlem av Nato om det vill – och det vill det.”

Den ryska invasionen av Georgien ser ut att få omfattande geopolitiska följder.

Sent om sider tycks också den svenska regeringen och försvarsminister Sten Tolgfors (m) ha vaknat.

”Kriget i Georgien kommer att få varaktiga politiska konsekvenser och starkt påverka bilden av Ryssland”, skrev Tolgfors i en debattartikel i Svenska Dagbladet igår.

I stort tycks dock Tolgfors stå fast vid att försvarsberedningens omvärldsbeskrivning och bedömningar fortfarande håller måttet även om regeringen under hösten kommer att ”uppdatera och fördjupa den säkerhetspolitiska analysen”.

De slutsatser försvarsministern dragit så här långt – utöver efterhandskonstruktionen att FRA-lagen är ”en förutsättning för den som vill värna vår säkerhet och militära alliansfrihet” – går ut på att de svenska förbandens tillgänglighet och användbarhet måste öka. Samma förband måste kunna användas både för insatser nationellt och internationellt. Mobiliseringen måste också gå snabbare än idag när det tar upp till ett år att få en insatsstyrka på 10 000 man redo.

Alltid en början.

Om några dagar, den 21 augusti, är det 40 år sedan sovjetiskt pansar rullade in i Tjeckoslovakien. Ryssland är inte Sovjetunionen. Men det finns obehagliga likheter. Ryssland tvekar inte att med hot och utpressning och – i slutändan – militära medel försöka tvinga mindre länder i sitt närområde att följa Moskvas diktat; landet har under de senaste åren blivit allt mer auktoritärt inåt och aggressivt utåt.

Det som nu drabbade Georgien kan imorgon drabba andra. Budskapet är tydligt. Så tydligt att det till sist också uppfattats av den svenska regeringen.