Rödgrön röra eller reda

Igår presenterades Sifos septembermätning: det rödgröna blocket leder komfortabelt med 14,9 procentenheter.

Det socialdemokratiska partiet är ensamt nästan 3 procentenheter större än regeringskvartetten. Märkligt att borgerliga ståndpunkter kan vara så populära när de intas av socialdemokraterna.

Ty mycket, för att inte säga det mesta, av det som socialdemokraterna under de gångna två åren skällt för nattstånden högerpolitik accepteras nu – mer eller mindre motvilligt.

Även i socialdemokraternas skola handlar det i framtiden mer om kunskaper, ordning och reda. När det gäller trygghetssystemen talar också s om skärpta regler och krav på motprestation. På skattesidan accepteras jobbskatteavdraget i huvudsak, den nya fastighetsskatten likaså. Uppräkningen skulle kunna fortsätta.

Den socialdemokratiska förnyelsen tycks gå ut på att sakpolitiskt lägga sig så nära de borgerliga som det någonsin går.

Även på ett annat område tar socialdemokraterna efter de borgerliga. Mona Sahlin har gjort klart att hon satsar på en rödgrön allians inför valet 2010.

Hur denna konstellation skall se ut är en knepigare fråga.

Tydligt är att Sahlin helst vill regera tillsammans med miljöpartiet, och känslorna är besvarade. Relationen till vänsterpartiet påminner däremot mest om två slår den tredje: i en debattartikel i DN i veckan uppmanade väns­terpartiets ledare Lars Ohly s och mp att ”inte hålla på med pajkastning om bristande ansvar”.

Men än så länge fortsätter sonderingarna och mötena de tre partierna emellan. Frågan är till vilken nytta.

I Godmorgon, Världen! i radions P1 igår intervjuades två tidigare partisekreterare, Lars Stjernkvist (s) och Håkan Wåhlstedt (mp), som tillsammans skriver på en bok om partisamarbete.

I utrikespolitiken, i synen på den ekonomiska politiken och på välfärdsfrågorna, där har s och mp närmat sig varandra, konstaterade Stjernkvist, ”medan vänsterpartiet däremot snarare har gått i den andra riktningen”.

Stjernkvist och Wåhlstedt pekade också på hur vänsterpartister som var drivande i det rödgröna samarbetet förra mandatperioden försvunnit – partiets förre ekonomiska talesman Lars Bäckström och talesmannen i skattefrågor, Per Rosengren, exempelvis. Att vara samarbetsinriktad tycks närmast vara en belastning inom v, noterade Stjernkvist.

Hur betryggande opinionssiffrorna än ser ut idag är det förmodligen bra för oppositionen – och för väljarna – om två tydliga regeringsalternativ kan ställas mot varandra.

Då kan skillnaden mellan rödgrön röra och rödgrön reda hänga på om vänsterpartiet är inne eller ute.