I väntan på nytt fördrag

Frankrikes president Nicolas Sarkozy samrådde med sina kollegor från Storbritannien, Tyskland och Italien. Att ledarna för de tyngsta europeiska ekonomierna träffas är förstås inget uppseendeväckande i sig. Men närvarande var också EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, Europeiska centralbankens chef Jean-Claude Trichet och Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker, som är ordförande för eurogruppen.

Efter mötet avfärdades tanken på ett gemensamt europeiskt krispaket, till förmån för mer samordning av nationella åtgärder. Det sades att EU-kommissionen skall bli mer flexibel i sin syn på statsstöd. Dessutom skall EU:s stabilitets- och tillväxtpakt få lite mer tänjbara ramar.

Inga orimliga åtgärder under rådande omständigheter, men helt klart saker som angår hela EU. Då borde också samtliga medlemsländer få ha deltagit i diskussionerna – inte bara fyra – menar Finlands finansminister Jyrki Katainen.

”Vi sitter alla i samma båt”, påpekar han och ifrågasätter idén med att stora länder och representanter för EU-institutioner träffas och diskuterar kort före ett ministermöte.

Kritiken är på sin plats. Att ett fåtal gör upp i förväg är inte bara orättvist – det bidrar också till nidbilden av EU som odemokratiskt och toppstyrt.

Vad ville då Sarkozy åstadkomma med mötet?

”När vi står inför en världsomspännande kris bör Europa tala med en röst och se till att vi inte hamnar i samma situation fram­över”, förklarade han efteråt.

Det är lättare sagt än gjort. Gällande beslutsregler är inte anpassade för en union med 27 medlemsländer, vilket gör EU trögrörligt, ibland närmast handlingsförlamat. Då är det förstås mycket lockande för de stora länderna att ta egna initiativ.

Behovet av de smidigare beslutsreglerna i Lissabonfördraget är uppenbart, men om och i så fall när det kan antas är oklart sedan Irland sade nej i en folkomröstning.

En viktig anledning var, enligt en undersökning från Millward Brown IMS, att irländarna ansåg sig veta för lite om fördraget. Grundlösa rykten spreds om hot mot alltifrån neutralitet till abortlagstiftning. Därför är ett irländskt ja fullt tänkbart i en ny omröstning på sikt.

Även i Sverige sprids myter inför riksdagens ställningstagande till fördraget i höst. Det sägs på olika vis hota landets självbestämmande.

Som om det vore bättre med en ordning som kan få EU:s bjässar att oftare fatta beslut på egen hand.