En spricka i alliansen

Misslyckandet med att komma överens om ett regeringsförslag om en könsneutral äktenskapslagstiftning är ingen struntsak. Det har blottlagt skillnader som går på djupet mellan de inblandade partierna.

För kristdemokraterna handlar det om partiets kristet färgade moral- och kulturkonservativa kärna. För i synnerhet folkpartister men även för nya moderater och reformerade centerpartister gäller det att inte hamna i en intolerant, antiliberal hållning och kompromissa sig in i en nedtryckande lagstiftning. Det är just en sådan som en uppgörelse med kristdemokraterna skulle ha lett till.

Reinfeldt har också varit mycket tydlig. ”En del av de förslag som kommit fram på slutet måste ju rimligen betraktas ha kommit till för att undgå att könsneutrala äktenskap ska införas”, sade han i Dagens Nyheter igår.

Likaså Björklund: ”Kd har inte velat att homosexuella ska få använda ordet äktenskap. Men det är ju det som är själva poängen med vad vi vill uppnå ... Kd:s förslag var därför inte användbart.”

Nu väljer regeringen att lägga fram en fullständigt urvattnad proposition som i praktiken innebär att frågan avgörs i utskottet. Det döljer inte på något sätt konflikten i alliansen, men det ger oppositionen ett utmärkt tillfälle att sno åt sig initiativet:

”En historisk walkover att en regering inte klarar av att ta beslut utan vänder sig till riksdagen”, trumpetade Thomas Bodström, justitieutskottets socialdemokratiske ordförande, skadeglatt häromdagen.

Bland ledande kristdemokrater märks bitterheten. Statsrådet Mats Odell var igår ”bestört och besviken över att inte alla allianspartier har kunnat agera konstruktivt”. Ungdomsförbundets Charlie Weimers hävdade att alliansandan inte blir ”densamma efter detta” och Bengt Germundsson, kommunalråd i Markaryd, anklagade Reinfeldt för att ha ”agerat omdömeslöst”.

Det är inte utan att tanken går till inbyggda motsättningar i tidigare borgerliga regeringar.

Den första Fälldinregeringen föll efter två år, 1978, på oenighet i kärnkraftsfrågan.

Andra Fälldinregeringen havererade även den efter knappa två år, 1981, på skattefrågan.

Bildtregeringen avgick inte som en följd av de inre slitningarna om Öresundsbron 1994, men centerledaren Olof Johansson lämnade regeringen.

Så illa behöver det inte sluta nu.

Men det finns all anledning att inte underskatta konsekvenserna av disharmoni i en koalitionsregering.