Finansminister med integritet

Det går inte en dag nu utan nya djupt pessimistiska förkunnelser om den ekonomiska utvecklingen.

”Den globala finanskrisen är den värsta sedan depressionen och läget på de svenska finansmarknaderna är det svåraste sedan 1990-talskrisen”, konstaterade finansminister Anders Borg (m) på måndagen.

Än är det visserligen en bit kvar till 90-talets djupdykning. Då hade Sverige en period med fallande ekonomi – så kallad negativ tillväxt – tre år i rad.

Men Borgs prognoser är nog så allvarliga. Slår regeringens mest optimistiska beräkningar in blir det nästa år en tillväxt på ynka 0,1 procent. Besannas det värsta scenariot krymper ekonomin med 1,2 procent. Finansministern spår därtill en rejäl nedgång av exporten och att arbetslösheten ökar till 9 procent år 2010.

Ett ljus i detta mörker var professor Lars Calmfors besked samma dag om att svenska jobb inte hotas av konkurrens från låglöneländer.

Tvärtom ”tyder data på det omvända”, sade Calmfors i Ekot. I en kommande rapport visar han att svenska företag och därmed sysselsättningen gynnas av billigare produktion utomlands. Ännu ett belägg för det gamla påståendet att arbete skapar nytt arbete – även globalt sett.

Dessvärre ser det mörkt ut på alla fronter. Någon extra internationell draghjälp är inte att räkna med. Med tanke på

Sveriges normalt sett stora utlandsberoende får under omständig­heterna varje dag utan protektionistiska reflexer i omvärlden ses som en framgång. I det avseendet utgjorde slutdokumentet från G20-ländernas möte i helgen viss lättnad.

Frågan är vad regeringen kan göra för att lindra krisens verkningar. Statistiken över varslen är ”en ohyggligt dyster läsning”, enligt SEB:s chefsanalytiker Henrik Mitelman.

Medan det finns en närmast samfälld förväntan bland ekonomiska bedömare på att Riksbanken sänker reporäntan ner mot 2 procent inom ett år ställs allt tydligare krav på betydande finanspolitiska satsningar. Längst går arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, som föreslår ett stimulanspaket innehållande bland annat skattesänkningar och infrastrukturinvesteringar för upp till sextio miljarder kronor.

Något sådant vill Borg inte, åtminstone inte för tillfället, gå med på. Officiellt motiverar Borg sitt avslag med att satsningar i den storleksordningen skulle leda till underskott i budgeten och till svårigheter att uppfylla kraven i EU:s stabilitetspakt.

Och även om ett annat skäl också kan anas – Svenskt Näringslivs förslag är till stor del en reform som kan påstås favorisera kapital och stora inkomster, något som går på tvärs mot Borgs skattepolitik hittills – är det sannolikt omsorgen om landets finanser på lång sikt som är det vägledande skälet.

Skulle det behövas ytterligare stimulanser, så kommer de, lät finansministern förstå. Men först efter hård prövning.