Ett bättre EU

Antingen genom ett riksdagsbeslut med tre fjärdedels majoritet.

Eller genom två riksdagsbeslut med ett mellanliggande riksdagsval.

Inför morgondagens omröstning om Lissabonfördraget, EU:s nya grundfördrag, anser utrikesutskottets majoritet att riksdagen skall säga ja med två tredjedels majoritet.

Det är en uppfattning som Sydsvenskan delar. Skälen för det nya fördraget överväger de skäl som anförts emot.

Lissabonfördraget skall ersätta Nicefördraget, som trädde i kraft 2003. Då var unionens medlemstal 15. Nu är det 27.

EU:s demokratiska underskott har varit en källa till ständig kritik. Även bristen på effektivitet har satt en klar prägel på unionens arbete. Lissabonfördraget innebär uppenbara förbättringar i båda dessa avseenden. Såväl de nationella parlamenten som Europaparlamentet får en starkare ställning. Öppenheten gagnas. Unionens rättighetsstadga, där den enskilde medborgarens fri- och rättigheter slås fast, blir bindande.

Det nya fördragets regler med bland annat långtgående majoritetsbeslut i ministerrådet kan visserligen öka stats- och regeringschefernas makt. Men de innebär samtidigt att gemensamma insatser i viktiga angelägenheter blir mer funktionella och ändamålsenliga.

Det kan gälla kampen mot den internationella brottsligheten. Eller behovet av gemensamma åtgärder i samband med ekonomiska kriser, tydligt illustrerat av den senaste globala finansiella kollapsen. Och, inte minst, när det handlar om den för framtiden ödesmättade klimatfrågan.

En stor majoritet av den svenska riksdagen är också för en ratificering och för ett ja i morgon. Två partier, vänsterpartiet och miljöpartiet, vill emellertid ha ett nej. De förordar en så kallad vilandeförklaring. För att en sådan skall antas krävs att minst en sjättedel av kammarens ledamöter eller 59 röster ställer sig bakom den. Processen skjuts då upp i tolv månader.

Ensamma har v och mp dock bara 41 mandat. Tillsammans med några centerpartister och kristdemokrater och någon moderat når antalet för en vilandeförklaring upp till 48. Ytterligare minst ett tiotal behövs. Finns de bland social­demokraterna? Kanske.

I s-leden finns ett uttalat missnöje med EG-domstolens utslag i Lavalmålet förra året där det konstaterades att svenska Byggnads gått för långt i sin blockad av ett lettiskt företag 2004.

Domen har tolkats som att EU, genom sitt utstationeringsdirektiv, utgör ett hot mot de fackliga rättigheterna. Skjut upp ratificeringen av Lissabonfördraget i avvaktan på att konsekvenserna av utstationeringsdirektivet utretts, är LO:s linje. Mot den hållningen har partiets ordförande Mona Sahlin hävdat att de två frågorna inte har något samband. På goda grunder.

I allt väsentligt leder Lissabonfördraget till ett bättre EU. Det vore olyckligt om Sverige skulle bidra till att den utvecklingen blir fördröjd.