Orimligt om rimliga löner

Att bra chefer för det mesta tjänar bättre är en sak. Men har detta något med förtjänst, i moralisk mening, att göra?

Knappast. Chefslöner handlar om tillgång och efterfrågan, och styrka vid förhandlingsbordet. Inget annat. Chefens insatser kan ha avgörande betydelse för företagets lönsamhet, samtidigt som konkurrensen om duktiga och erfarna chefer är hård. Då blir lönen därefter.

Den svenska debatten om löner och ersättningar spelar gärna på moralistiska övertoner. Inte minst då det handlar om lönerna för de mest välbetalda. För inte så länge sedan valde Postens VD Lars G Nordström att jobba gratis när hans månadslön på 900 000 kronor ifrågasattes.

”Jag gillar inte att det antyds att jag är girig”, förklarade Nordström.

Frågan om det är rationellt för ett affärsdrivande företag att ha en chef som jobbar ideellt ställdes inte. Den moraliska indignationen upptog hela synfältet.

Moralisk indignation präglade också presentationen av LO:s rapport om maktelitens inkomster, Makteliten – mycket vill ha mer, som släpptes igår. I rapporten konstateras att inkomstgapet mellan de mest välavlönade och vanliga löntagare har ökat kraftigt.

Näringslivets toppchefer tjänade 2007 i genomsnitt 50 gånger mer än en genomsnittlig industriarbetare. Inkomstgapet mellan dessa grupper har därmed nästan fördubblats sedan 1950. För de allra högst avlönade – cheferna för de tio största riskkapitalbolagen – var genomsnittsinkomsten 95 gånger högre än för den genomsnittlige industriarbetaren.

Det är en klyfta som för de flesta med normala inkomster ter sig som en avgrund.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin betecknade vid presentationen toppdirektörernas ersättningar som ”orimliga” och menade att samhället nu måste ställa upp normer för näringslivets ersättningar och bonussystem.

Frågan är bara hur ett sådant normsystem skulle se ut. Finns det någon godtagbar metod för att avgöra vad som är en ”rimlig” ersättning för ett arbete – förutom att överlåta frågan åt marknaden?

Om ett företag kan öka sin lönsamhet genom att höja lönen för VD så är det rationellt att göra det. Om företaget kunde vara lika lönsamt med en lägre VD-lön så har aktieägarna gjort en dålig affär. I slutänden finns ingen som kan avgöra detta utom ägarna själva.

Att försöka centralstyra lönesättningen efter moraliska mallar snarare än rationella överväganden skulle bara göra näringslivet mindre effektivt.

Det tjänar inte någon på.