Släpp fram Bohlin i TV

Kristdemokraterna struntar därmed i Miljöpartiets förslag nyligen om en bred partiöverenskommelse om att avstå från politisk TV-reklam 2009 och 2010.

Det är klokt och modigt av KD.

Sedan TV4 började sända i det digitala nätet lever kanalen inte längre med kravet på opartiskhet. Därmed föll förbudet mot åsiktsreklam och givetvis vill TV4 dra kommersiell nytta av det.

Politikerna, då?

Varför skulle partierna – som enligt TV4:s VD Jan Scherman lade 260 miljoner kronor på reklam inför riksdagsvalet 2006 – säga nej till ett medium med så stor genomslagskraft när väljarnas kunskaper om EU-valet den 7 juni är skrämmande ihåliga?

Främst två argument mot åsiktsreklam i TV utkristalliserar sig. Och inget av dem är tillräckligt hållbart.

För det första hävdas att stora partier skulle gynnas.

På ett ytligt plan är det korrekt – större resurser, mer möjlig TV-tid. Men politikens elefanter kan också klistra upp fler affischer på stan, mobilisera fler dörrknackare och skicka ut fler valbroschyrer. Det gäller, som Göran Hägglund sade i Ekot igår, för små partier att använda sina resurser smartare.

Det vilar något sympatiskt över att ett parti som i opinionsmätningar dansar kring fyraprocentsspärren vågar trotsa den expertis som tror att småpartier missgynnas av TV-reklam. Alltför ofta agerar partierna, som i konstitutionella frågor, utifrån vad den konventionella visdomen anser ligga i det egna partiets intresse.

För det andra sägs ofta att Sverige inte får bli mer likt USA (en alldeles förfärande tanke för somliga), där negativa valkampanjer släpps lösa i rutan.

Svenskarna måste våga tro på sin egen politiska kultur, och tro på att väljarna kan se igenom överdrivet negativa budskap. Mycket talar för att politisk smutskastning i svensk TV skulle stänka tillbaka på avsändaren.

Frågan är varför flera andra partier tvekar. Enligt partisekreteraren Ibrahim Baylan är Socialdemokraterna ”i grund och botten skeptiska” till TV-reklam. Ändå satsar S stort på till exempel egna filmsnuttar på Youtube.

Man kan tycka vad man vill om Kristdemokraterna och Ella Bohlin, en politiker som vill upphäva det svenska undantaget från EU:s snusförbud och som vill exportera sexköpslagen till övriga Europa, det sistnämnda en fråga som är nationell och som EU inte har med att göra.

Men Sverige har politik. Sverige har TV. Sverige har reklam. Då är det rätt logiskt att Sverige har politisk TV-reklam.

Le, Ella Bohlin, du är snart med i TV.