Allt ljus på en domare

Att försvarsadvokat Peter Althin har gått i bräschen för kravet på en ny rättegång förvånar knappast eftersom det ligger i hans klients intresse. Likaså är det självklart att film- och skivbolagens juridiska ombud med kraft försvarar domaren – och domstolsbeslutet.

Men att en diskussion om jäv över huvudtaget har seglat upp räcker för att peka på det okloka i att domaren tog sig an målet. I vissa positioner i samhället är det särskilt viktigt att noga skilja på intresse och yrkesutövning.

Det handlar om förtroendet för en rättvis dom i det specifika målet och om tilltron för domstolsväsendet som helhet.

Det spelar egentligen mindre roll om det handlar om så kallat delikatessjäv, att vara medlem i en intresseorganisation som berör frågor som kommer upp i en rättegång. I fallet The Pirate Bay kretsade målet kring tolkningen av upphovsrätten och Tomas Norström är – liksom flera av advokaterna på målsägarsidan – medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt samt Svenska föreningen för industriellt rättsskydd.

Enligt Eric Bylander, lektor i processrätt vid Göteborgs universitet, som intervjuades av P3 Nyheter igår kan detta till och med ses som en fördel på grund av att han är ”särskilt insatt” och det är upp till domstolen eller den enskilde domaren att avgöra om engagemang eller umgänge skadar förtroendet för rättegången. Men som Bylander konstaterar är det i ett ”politiskt infekterat” mål extra viktigt att ”det inte finns en skugga av tvivel om en persons opartiskhet”.

När nu en oväntat hård dom föll i The Pirate Bay-målet är tvivelaktigheter kring en rådmans neutralitet ännu mer besvärliga.

Anmärkningsvärt är att en nämndeman i samma rättegång i ett tidigt skede valde att hoppa av på grund av rädsla för eventuella jävanklagelser i och med sitt medlemskap i Föreningen Svenska tonsättare – under inrådan av rättens ordförande Tomas Norström. Han hade uttryckligen frågat alla nämndemän om de ”är eller har varit med i några upphovsrättsliga föreningar eller liknande”.

Här borde en varningsklocka ha ringt.

Inte heller med facit i hand kan Norström se att han begått ett misstag.

Formellt kan han ha rätt i att det inte handlar om jäv. Men det framstår som ytterst omdömeslöst i en viktig rättsprocess – som hela världen följer.

Förtroende för rättens gång är A och O. Och Caesars hustru får, som känt, inte ens misstänkas.