Reinfeldts gröna ansvar

Utöver ekonomin och klimatet är det Östersjösamarbete, Lissabonfördraget och en utvidgning av EU mot öst som prioriteras när Sverige tar över ordförandeklubban den 1 juli.

Självfallet hänger det ihop: den svaga ekonomin gör det svårare att lösa klimatkrisen.

Men bara i den meningen går ekonomin före.

Den absolut viktigaste frågan på sikt är klimatet och Sveriges roll blir att lirka och förhandla för att hålla ihop EU till ett ambitiöst internationellt klimatavtal i Köpenhamn i december. Recessionen gör förhandlingsläget extra knepigt, men klimatåtgärderna kan inte vänta. Och de kommer att kosta ännu mer i framtiden.

Av gårdagens presentation framgick inte hur regeringen tänker agera för ett nytt klimatavtal.

”Det handlar om att vi tillsammans måste göra vårt och samla världen för att möta klimatförändringarna”, sade statsminister Reinfeldt.

Vackra ord. Stora ord. Men inte speciellt konkreta.

Oppositionens lösning ligger i högre nationella ambitioner och gröna investeringar.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet igår presenterar de rödgröna vilka områden Sverige borde prioritera: jobben, klimatet, Östersjön, arbetstagares rättigheter och EU-utvidgningen. Oppositionen själv påstår att prioriteringarna på flera punkter skiljer sig från regeringens, men i verkligheten dominerar trots allt samsynen.

Reinfeldt verkar få sin efterfrågade ”borgfred” under det kommande halvåret.

Det som skiljer de båda blocken i klimatfrågan är att oppositionen hävdar att alliansregeringens låga ambitioner försvårar möjligheterna att få EU att ta täten i de internationella förhandlingarna.

Och visserligen kan sänkta nationella ambitioner sända fel signaler till u-länder. Men om sju dagar representerar regeringen inte längre bara Sverige i dessa sammanhang.

Sverige blir en vikarierande stormakt.

Sverige skall se till att EU prioriterar klimatfrågan.

Hur regeringen planerar att lägga upp arbetet inför Köpenhamnsmötet får vi inte veta. Det är en smula frustrerande. Samtidigt kan det vara taktiskt att hålla en låg profil: det kommer att krävas en stor portion förhandlingsförmåga för att baxa en gemensam, ambitiös klimatsyn till Köpenhamn.

På sätt och vis är uppdraget att leda EU genom en ekonomisk kris och klimatstridigheter ett och samma.

Och det yttersta ansvaret är regeringens. Fredrik Reinfeldts. Detta är hans ”stund i världspolitiken”.

Det är han som – om det går bra – kommer att ta åt sig äran. Ett eventuellt misslyckande är också hans.

Men måtte han lyckas. För klimatets skull.