Miljöpartiets gruppledare i riksdagen försäkrade att uppdraget inte innebar någon ny överenskommelse med regeringen, utan att det enbart var en konsekvens av tidigare uppgörelser. Valtersson försäkrade att de andra oppositionsledarna var informerade och att det rödgröna samarbetet förblir intakt. ”Det har vi inga som helst ambitioner att förändra”, bedyrade hon.
Det var många ord för att försvara något som borde vara fullständigt självklart och okontroversiellt – att alliansen och Miljöpartiet nu fortsätter det framgångsrika arbetet med att underlätta för utländska medborgare som vill komma till Sverige för att arbeta.
Samsyn mellan de gröna och allianspartierna är inget unikt. Den återfinns på andra områden, som till exempel friskolor och arbetsrätt.
Ändå kämpar Valtersson förtvivlat med att upprätthålla bilden av en opposition helt utan sprickor. Det är hon inte ensam om.
I förra veckan reste de rödgröna företrädarna på gemensam tågturné för att demonstrera styrka och sammanhållning. ”Vi kommer inte låta oss splittras av någon fråga”, förklarade S-ledaren Mona Sahlin trosvisst i Helsingborg. Idag håller de en pressträff tillsammans för att presentera en ”ny politik inför valet 2010”.
Diskussionen kring arbetskraftsinvandringen kan tas till intäkt för att det trots allt finns gott om större och mindre trätoämnen inom den rödgröna alliansen. Men den är mycket viktigare än så.
Blocköverskridande överenskommelser brukar slentrianmässigt betraktas som en affär mellan Socialdemokraterna och ett eller flera borgerliga partier. Så har det också ofta sett ut under åren.
I en del stora och viktiga frågor – som till exempel skatterna, energipolitiken och pensionerna – har Socialdemokraterna sökt och funnit en lösning över blockgränsen. Långsiktigt stabila uppgörelser på dessa områden är betydelsefullt och har allt som oftast varit till gagn för landet och välfärden.
Miljöpartiet påminner nu om att politiken rymmer fler alternativ. Det är inte minst viktigt om, vilket mycket tyder på, Socialdemokraterna fortsätter att anpassa sin politik åt vänster för att tillfredsställa den radikalare falangen i partiet. Och Vänsterpartiet.
Att Miljöpartiet då väljer att tydligare markera en position närmare den politiska mitten är klokt – både taktiskt och strategiskt.
Och för politiken.
Vad Sverige behöver är inte mer blockpolitik, utan fler liberala lösningar och mer samarbete i mitten.
Så räta på ryggen, Mikaela Valtersson.
% är glada
% är likgiltiga