En kupp för mycket

De amerikanska ländernas organisation, OAS, höll ett möte i Washington som resulterade i ett ultimatum: om inte presidenten återinsätts inom 72 timmar utesluts Honduras ur OAS.

I avvaktan på svar från kuppmakarna verkade det igår som att Zelaya stannar i USA.

På Honduras gator har både anhängare och motståndare till Zelaya demonstrerat. Somliga källor talar om att Zelaya har ett så lågt opinionsstöd som 30 procent och många motsätter sig hans närmande till vänstern i allmänhet och Venezuelas president Hugo Chávez i synnerhet.

Hans brott är enligt motståndarna många, men den utlösande faktorn var att han utlyst en icke bindande folkomröstning för att göra det möjligt för presidenten att sitta två mandatperioder.

I vanliga fall bör omvärlden vara vaksam när ledare försöker förlänga sin tid vid makten, men i det här fallet kan förändringen ses som välkommen. Med möjlighet till omval har presidenten incitament att se till folkets bästa och inte bara sitt eget.

Kraftfulla fördömanden av kuppen har hörts runt om i världen, från bland andra FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och USA:s president Barack Obama.

Händelserna i Honduras är beklagliga. Samtidigt är det glädjande att en militärkupp i Latinamerika möter kraftfulla reaktioner från omvärlden.

Det fanns en tid när militärregimer var så vanligt förekommande i Latinamerika att detta nära nog var normen.

Augusto Pinochet i Chile, Jorge Videla i Argentina och Alfredo Stroessner i Paraguay styrde sina länder med järnhand. Deras regimer skördade många offer.

Visst har det blivit bättre.

Och inte bara för att många diktaturer föll på 80- och 90-talet, utan också för att demokratiseringen ständigt gör landvinningar.

Enligt forskningsinstitutet Freedom House har Latinamerika de senaste fem åren rört sig i rätt riktning. Det är bara Bolivia som har gått åt motsatt håll, från att vara fritt till delvis fritt. Kuba är ensamt i den mest ”ofria” kategorin.

Demokratin sprider sig och det är odelat positivt.

Men demokrati är inget statiskt, klart definierat tillstånd.

Pluralistiska val utan valfusk är inte detsamma som fria val. Alla partier bör ha samma möjlighet att komma till tals i fria medier, att sprida sitt budskap.

Transparency International rapporterar att åtta latinamerikanska länder brister i öppenhet kring kampanjbidrag och finansiering. Utan insyn i pengaspelet bakom maktens kulisser kan det vara svårt att bedöma kandidaternas trovärdighet.

I ett uttalande till CNN säger Zelaya:

”Jag trodde att 2000-talet handlade om att ge kvalitet åt demokratin.”

Det bör det också göra.

Honduras kan mycket väl avsätta Zelaya.

Men då skall Honduras folk göra det i höstens presidentval.