Inga nya murar i Stockholm

En av dessa är det nya femårsprogrammet för Rådet för rättsliga och inrikes frågor. Samarbetet täcker ett stort och vidsträckt område som spänner från polis- och tullsamarbete över civilrätt och brottsbekämpning till asyl-, migrations- och viseringspolitik.

Idag samlas unionens justitie-, inrikes- och migrationsministrar till ett första informellt möte i Stockholm för att inleda diskussionerna kring ramarna för vad som redan döpts till Stockholmsprogrammet. Målsättningen är att förhandlingarna skall vara klara till toppmötet i december då det fem år gamla Haagprogrammet löper ut.

Något latmansgöra är det inte tal om.

Frågeställningarna är komplexa, avvägningarna svåra, juridiken snårig och de politiska fallgroparna lika många som djupa.

På flera områden är olika medlemsländer på kollisionskurs. Det gäller exempelvis synen på hur en gemensam flykting- och immigrationspolitik skall utformas. Det finns också gott om frågor där nationella intressen står i strid med EU-medborgarnas rättmätiga krav på personlig integritet och rättssäkerhet – till exempel vilka medel som skall tillåtas i kampen mot internationell terrorism, människohandel och annan gränsöverskridande brottslighet.

Tredagarsmötets värdpar, justitieminister Beatrice Ask (M) och mi­grationsminister Tobias Billström (M), skriver i regeringens presentation av Stockholmsprogrammet om vikten av att skapa ”ett tryggare och öppnare Europa”.

En smula pompöst kan tyckas, men inte desto mindre är principerna om öppenhet och rättssäkerhet viktiga att slå fast. Och ännu viktigare att strida för.

Det är ingen hemlighet att Spanien, Italien, Malta och Grekland förespråkar snabba och kraftfulla insatser för att minska flyktingströmmen över Medelhavet. Här kan det finnas behov av att fördela trycket, ansvaret och kostnaderna på ett rimligare och mer solidariskt sätt mellan unionens medlemmar.

Men det får inte ske på bekostnad av generositeten gentemot världens flyktingar och fördrivna. Dörren till Europa måste förbli öppen.

Inte heller får regeringen falla till föga och acceptera lösningar som ytterligare undergräver flyktingarnas rättssäkerhet och respekten för deras mänskliga rättigheter. Den rådande situationen är illa nog med ett stort mått av osäkerhet och godtycklighet. En gemensam asylpolitik förutsätter att bedömningen är öppen, likvärdig och rättssäker i alla EU-länder.

Stockholmsprogrammet får inte bygga nya murar mellan EU och omvärlden.