Bra att ribban höjs

Den gångna veckan har beskeden från den andra urvalsomgången skickats ut till de sökande. Jämfört med förra året har närmare 27 000 fler antagits. Att konkurrensen ändå hårdnat beror på att antalet ansökningar ökat ännu mer, med cirka 43 000.

För enskilda studenter som inte kommer in på den utbildning de önskat är det trist. Men ur ett samhällsperspektiv finns det en viktig poäng med att lägga ribban hyfsat högt:

Lägre antagningskrav innebär lägre kunskaper hos studenterna vilket leder till sjunkande akademisk kvalitet.

En av de utbildningar där konsekvenserna av alltför lågt ställda krav blivit tydliga är lärarutbildningen, vars brister uppmärksammats under senare år.

Hösten 2006 blev det stor uppståndelse när bland andra universitetskansler Sigbrit Franke sågade utbildningen inför öppen ridå. Bland annat konstaterades att det fanns en uppenbar risk att enskilda studenter – trots kunskapsluckor – kunde ”slinka igenom” eftersom examinationerna oftast bestod av hemskrivningar och grupptentor:

”Lärarna måste också ha modet att ibland underkänna studenter.”

När något så självklart måste påpekas är det långt gånget.

Förra våren presenterade Högskoleverket en rapport där 26 lärosäten som då bedrev utbildning av lärare granskades. Verket fann att i vart tredje fall var kraven allmänt sett för lågt ställda och ämneskunskaperna, såväl hos lärarstudenterna som deras utbildare, för grunda.

Lärarutbildningens kvalitet har – av självklara orsaker – en avgörande betydelse för hela utbildningssystemets kvalitet.

En högskola för alla är en högskola för alla som har motivation och förutsättningar, oavsett klass, kön och etnicitet – inte en utbildning alla kan glida igenom utan större ansträngning.

De närmaste åren gör växande årskullar att antalet platser kan behöva ökas tillfälligt. Men något behov av en mer generell utbyggnad av högskolan är svårt att se.

Det kan dessutom vara klokt att bygga ut några av de mest attraktiva utbildningarna, där söktrycket är så hårt att inte ens studenter med maximal betygspoäng är säkra på en plats.

En sådan utbildning är läkarlinjen – att det dessutom behövs fler läkare gör inte en utbyggnad mindre angelägen. Det skulle kanske inte uppskattas av alla inom kåren, som tack vare läkarbristen kunnat glädja sig åt en rejäl löneglidning. Men det är i så fall fackets – inte regeringens – problem.

Utbildning är en investering. För den enskilde och för samhället. Det gäller att investera klokt.

Universitet och högskolor skall inte fungera som värmestuga under bistra ekonomiska tider eller som ett redskap för regeringen när den vill hyfsa arbetslöshetsstatistiken.

För det är den högre utbildningen alltför viktig.