Hatet är evigt

Reinfeldts påpekande var ett svar på upprepade krav från israeliskt håll – senast framförda av premiärminister Benjamin Netanyahu – om att Sveriges regering skall fördöma Aftonbladets artikel förra måndagen där den israeliska armén anklagas för att ”stjäla kroppsdelar” från dödade palestinier.

Men Sveriges regering skall inte fördöma publiceringsbeslut tagna av svenska ansvariga utgivare. Oavsett hur oansvariga dessa beslut är.

Den israeliska upprördheten är förståelig men landets regering har genom sitt agerande bidragit till att rädda Aftonbladet undan en debatt i sakfrågan: hur det kan komma sig att tidningen publicerar en av klassiska antisemitiska konspirationsteorier färgad artikel.

Detta vill Aftonbladet inte tala om. Enligt chefredaktör Jan Helin pågår en ”hatkampanj”, världen har plötsligt blivit ”galen”, tonläget är uppskruvat ”bortom all intellektuell hederlighet och sans”.

Reaktionen från officiellt israeliskt håll saknar motstycke. Men kanske kan åtminstone en del av förklaringen till vreden sökas i artikeln?

En av antisemitismens äldsta och dödligaste myter är den som kallas ”blodslögnen” – the blood libel – om juden som ritualmördare.

I boken Antisemitism – Myth and Hate from Antiquity to the Present spårar historikerna Marvin Perry och Frederick M Schweitzer blodslögnens rötter tillbaka till 200-talet före Kristus. Den vanligast förekommande varianten gick ut på att judar kidnappar kristna barn för att tömma dem på blod som sedan används i olika religiösa ritualer.

Blodslögnen har alltsedan dess följt mänskligheten och förföljt judarna genom århundradena. Inte ens Auschwitz kunde ändra på den saken, konstaterar Perry och Schweitzer:

I polska Kielce uppstod ett rykte om att judar fört bort kristna barn för att tömma dem på blod. Den 4 juli 1946 drog en lynchmobb genom staden, sköt, högg och slog ihjäl 42 judar, däribland flera barn. En av de mördade var en överlevande från koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau.

1966 skrev en stor rumänsk veckotidning om hur israeler smugglade småbarn ut ur Rumänien för ”organtransplantationer och blod”.

I en iransk TV-serie från 2004, Zarahs blå ögon, skildras hur israeler stjäl palestinska barns ögon.

I den turkiska filmsuccén Valley of the Wolves från 2006 är en av skurkarna en amerikansk-judisk militärläkare som stjäl fångna irakiers organ.

Som all annan rasism byter judehatet skepnad, muterar, anpassas till nya tider.

Forna tiders judiska törst efter blod omvandlas till israelers eller Israels – den judiska statens – törst efter organ för transplantationer.

Formerna förändras. Hatet är evigt.

Om detta borde debatten också handla.