Dokumentärfilmen Alla torskar av Folke Rydén, som visas ikväll i SVT2 och på måndag på ett Baltic Sea 2020-seminarium om fiske, demonstrerar att politiken i bästa fall har få vinnare.
Och en klar förlorare är torsken, Östersjöns mest värdefulla fisk. Den som alla säger sig värna.
En stor del av det i ett historiskt perspektiv låga beståndet ruttnar idag bort på havets botten.
Undervattensbilder visar hur torsk fastnar i trålen. Gallras bort på båten. Kastas tillbaka i havet. Allt för att fiskarna inte skall överskrida tilldelade kvoter och riskera böter – eller för att torsken är för liten.
Processen tar död på fisken, fisk som hade kunnat få växa till sig och föröka sig, alternativt hamna på någons tallrik.
”Att dumpa så mycket död fisk förstör havet plus att det är vår framtid som vi slänger tillbaka”, konstaterar en svensk skeppare som på en månad dumpade 25 ton näringsrik torsk.
Hur omfattande är slöseriet? Enligt filmen talas det från officiellt håll om
4 500 ton i Östersjön. En forskargrupp som tittarna får följa kommer i sina
modeller fram till betydligt högre siffror, kanske det dubbla.
Att EU, med sin nya strategi för Östersjöregionen, tillåter detta är obegripligt. Strategin håller på att vattnas ur, varnade entreprenörerna Björn Carlson och Niklas Zennström på DN Debatt igår.
Osäkerheten om dumpningen gör det också svårt att bedöma storleken på torskbeståndet – och hur mycket som kan landas om fisket skall vara hållbart. I våras kom beskedet att faran var över för Östersjöns torsk. Felaktigt, kontrade andra.
Grundproblemet är den kroniska överkapaciteten hos Östersjöns fiskeflotta. Visst har flottan minskat något men den hålls fortfarande under armarna med omfattande stöd från EU och enskilda stater.
Riksrevisionen påpekade förra året att Sveriges och EU:s stöd till yrkesfiskarna är lika stora som hela branschens förädlingsvärde. Pengar i sjön, kan tyckas.
Detta tillsammans med alltför generösa kvoter hotar fisket. Knappt 90 procent av EU:s fiskebestånd är överfiskade.
Följderna ses i Östersjöns ekologi. Och i Afrika:
EU handlar fiskelicenser utanför Västafrikas kust för att ge Europas övertaliga fiskare jobb. Fångsterna är stora och gör enligt filmen lokala fiskare arbetslösa. För att hitta nya proteinkällor jagar de småvilt i bushen. Det betyder att artrikedomen där minskar.
Alla torskar har synat nätet som EU:s fiskepolitik drar upp.
Resultatet är angeläget. Tyvärr gör det inte politiken mer begriplig.
0% är glada
0% är likgiltiga