Natt på museet

”Det är yttrandefrihetens risker denna utställning belyser, dess höga pris och vikten av att hålla ögonen öppna i länder som de nordiska där vi sedan länge och fortfarande kan drömma, läsa, skriva och tala fritt.”

Visste han då, när han uttalade dessa ord, att den utställning han invigde var censurerad?

På utställningen visades bland annat kortfilmen Submission, om kvinnoförtryck och våld mot kvinnor i islams namn.

Filmen kostade dess regissör Theo van Gogh livet. Den 2 november 2004 mördades han på öppen gata i Amsterdam av en muslimsk fanatiker. På den lapp som mördaren med kniv naglat fast vid van Goghs bröst fanns ett dödshot mot filmens manusförfattare, den holländska parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali. Hon tvingades sedermera fly till USA.

En bättre illustration av det Wästberg kallade yttrandefrihetens ”höga pris” och det dilemma utställningen skulle illustrera går knappast att få.

Men vad få om ens någon av utställningens besökare visste eller upptäckte var att filmen var nerkortad. Redigerad. Censurerad. Eller som Nobelmuseets utställningschef Olov Amelin uttryckte saken i en intervju i Existens i SVT i torsdags kväll:

”Vi har valt att inte visa de mest provocerande delarna i den filmen.”

För att vara på den säkra sidan tog de utställningsansvariga hjälp utifrån. Nobelmuseet vände sig till imamen Abd al Haqq Kielan.

Dithän har det alltså gått att svenska institutioner rådfrågar religiösa auktoriteter för att undvika att väcka upprörda känslor.

Under intervjun i Existens beskrev Amelin sin syn på yttrandefrihet:

”Yttrandefriheten skall vi liksom försvara till sista blodsdroppen. Men för att man skall kunna upprätthålla den så krävs det ju också att människor hanterar yttrandefriheten på ett sansat sätt.”

Så förvandlas det som skall föreställa ett försvar för yttrandefrihet till en ursäkt för självcensur.

En annan av talarna på invigningen var den nors­ke historikern Francis Sejersted:

”Religionskritiken har varit en del av auktoritetskritiken och helt central när det gäller utvecklingen mot ett öppet samhälle.”

När detta öppna samhälle gradvis sluts, när yttrandefriheten sakta eroderas och religionskritik tabueras, tycks de ansvariga på Nobelmuseet föreställa sig att detta inte berör dem.

De kunde inte ha mer fel.

Submission betyder för övrigt underkastelse.