Dags att tala

Publicerad 25 oktober 2009 0.05 Uppdaterad 28 oktober 2009 23.30

Huvudledare.
Det finns rubriker och så finns det RUBRIKER. ”Guillou agent åt Sovjet” tillhör den senare, kioskvältande kategorin.

Journalisten, debattören och författaren Jan Guillou – mångmiljonär på sina omåttligt populära romaner om ädlingen, gentlemannen och super­agenten Carl Hamilton – hade från 1967 och fem år framåt kontakter med den ryska spionorganisationen KGB och dess Stockholmschef, överste Jevgenij Gergel. Det uppgav Expressen igår med hänvisning till tidigare hemligstämplade Säpohandlingar.

I Expressen hävdar Guillou att han umgicks med Gergel i journalistiskt syfte, han ville avslöja KGB. Något avslöjande blev det aldrig. Guillou förnekar att han utfört något verkligt spioneri åt KGB. Den enda ersättning han uppger att han tagit emot var 600 kronor för en artikel.

”Det blev bara en enda rad av icke-händelser och det är inte brottsligt att träffa utländska säkerhetstjänster”, säger Jan Guillou.

Men KGB var inte enbart intresserat av att komma över hemliga handlingar om exempelvis svenska försvaret. Det kalla kriget var också en ideologisk kraftmätning, där det var viktigt att bygga ett nätverk av inflytandeagenter, personer med en position i det svenska samhället där de kunde påverka politiker och opinion. Personer som medvetet eller omedvetet gick Sovjets politiska ärenden.

Guillou har på ett mästerligt sätt skapat en offentlig bild av sig själv som på många sätt ligger nära det mytiska, som bär tydliga drag av de ofta endimensionella hjältarna i hans romaner: sanningssägare med överlägset intellekt och dito moralisk resning, ljusets riddare i kamp för frihet och mot förtryck.

Tänk om det bakom det mytiska, bakom frihetskampen och rättvisepatoset döljer sig någon som sprang ärenden åt den kommunistiska diktaturen?

I över 40 år har Jan Guillou tigit om sina KGB-kontakter. Snart två decennier har gått sedan Sovjet­imperiet föll och Guillou, som nyligen publicerade sina memorarer, har inte funnit anledning att berätta om detta.

Fyndet i arkiven väcker frågor. De leder till spekulationer. Det är läge för Guillou att lägga korten på bordet.


Dags att tiga

Drottning Silvia har varit i USA och talat narkotikapolitik med utrikesminister Hillary Clinton och presidenthustrun Michelle Obama.

Det hade varit helt i sin ordning om drottningen varit utrikesminister eller justitieminister. Men nu är drottningen drottning och skall hålla sig på behörigt avstånd – helst ännu längre borta – från allt som luktar politik.

Den författningspolitiska Torekovskompromissen 1971 innebar att monarkin fick vara kvar mot att kungahuset fråntogs varje form av makt, bortsett från den symboliska.

Men med symbolisk makt och den speciella position som kungahuset har följer oundvikligen reell makt. Som kan vara frestande att utnyttja, inte minst i ett gott syfte, som kampen mot narkotikamissbruk.

Det är detta drottning Silvias resa i Västerled handlat om.

”Det finns länder i Sydamerika som vill legalisera marijuana till exempel och personligen tycker jag det är ett väldigt farligt steg”, sade drottningen bland annat i en intervju i Ekot igår.

Drottningen uttalade sig om Sydamerika – den kontinent där hon är uppvuxen – men det förändrar inget i sak. Legaliseringsdebatten pågår även inom EU och kan snart också nå Sverige på allvar.

Det är långt ifrån första gången drottningen uttalar sig i politiska frågor eller driver på politiska kampanjer. När innehav av barnpornografi kriminaliserades i slutet av 1990-talet var hon en viktig opinionsbildande röst för en grundlagsändring.

I en lördagsintervju i Ekot för snart ett år sedan återkom drottningen i ämnet och kritiserade det hon såg som bristande kontroll över internet. Sverige borde, hävdade hon, i likhet med Norge och Danmark komplettera innehavsförbudet med ett förbud mot att titta på barnporr på nätet.

Kungen och drottningen skall hålla sig utanför politiken.

Det är med tanke på kungahusets ställning inte lätt, förmodligen omöjligt. Och när de inte förmår göra det uppstår problem.

På detta finns en enkel lösning, bra för alla.

Den kallas republik.

Sedan kan fru Bernadotte tala fritt ur hjärtat.

Så befriande.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

100% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Dags att tala"?

  • Föredömligt
  • Föredömligt fåordiga sammanfattningar i de båda artiklarna, särskilt om att tiga. Kjell-Arne Wallin
  • Kjell-Arne Wallin
  • söndag 25 oktober 2009 kl 11:37

  • Torekovsöverenskommelsen
  • "Tala är silver men tiga är guld" - Torekovsöverenskommelsen från 1971 har måhända glömts bort. Kungen har synpunkter på vargjakten och drottningen på barnporr. Någon - kanske Fredrik Reinfeldt - kan berätta om regeleverket för höga vederbörande vid lämpligt tillfälle.
  • Åke P
  • söndag 25 oktober 2009 kl 12:21

  • Sagan fortsätter...
  • Pusslet stämmer nu! Med tanke på filmen om Guillou där han på internatskola blir hackkycling fram till nu som avslöjad spion och ev. karriärhjälp av KGB till bl.a. IB-affären. Bra jobbat Janne! ;-)
  • P. Ositiv
  • söndag 25 oktober 2009 kl 12:34

  • för läs kunniga: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3703183.svd
  • Lämnade du någonsin ut känslig information under dessa möten? –Nej, ingenting som var av hemlig natur. Ångrar du KGB-kontakten idag? –Jag bibehöll kontakten för länge men då hade den övergått till att vara bara politiska samtal.
  • sds 60 milljoner back!
  • söndag 25 oktober 2009 kl 12:49

  • Det är läge för Guillou att lägga korten på bordet.
  • Till denna "ledare" läs svaren här så slipper du leva i ovisshet:http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3703183.svd
  • skalman
  • söndag 25 oktober 2009 kl 12:50

  • Leve repubilken!
  • Bra rutet! Kungadömet har ingenting i en modern demokrati att göra. I mångt och mycket delar jag drottning Silvias åsikter. Men en drottning skall tiga, det hör till rollen. Sydsvenskan har rätt. Fast vågar man ta konsekvenserna av sina nymornade republikanska åsikter? Det tvivlar jag på! När prinsessorna gifter sig till sommaren kommer nyhetsspalterna antagligen att dränkas i monarkistisk yra. Eller ...?
  • Paula
  • söndag 25 oktober 2009 kl 13:03

  • Tidningar säljs med lögner
  • Löpsedeln om Guillou var ju en lögn. Sådana lögner ersätter de riktiga nyheterna som tidningssäljare. Sydsvenskan är också generösa med att ljuga i rubriker som säger något helt annat än innehållet i artikeln. Med lögner undergräver media sin trovärdighet. Expressen och Sydsvenskan har idag en trovärdighet som är i nivå med "Vänt i häcken". Att bara hiotta på för att man önskar är inte samma som att det är verklighet.
  • Manne
  • söndag 25 oktober 2009 kl 13:32

  • Guillou - en förrädare?
  • Har någon ställt frågan rätt ut: är Jan Guillou en svensk förrädare? Med tanke på hans politiska hemvist och vad han uträttat i bl a IB-affären vore det inte särskilt förvånande. Vår egenhändigt hemsnickrade machokarl Hamilton i verkligheten.
  • Annika T
  • söndag 25 oktober 2009 kl 13:58

  • om du kan läsa så finns svaren här, men jag misstänker att du inte bryr dej då din agenda innehåller annat.
  • http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3703183.svd
  • sds 60 milljoner back!
  • söndag 25 oktober 2009 kl 14:16

  • Dags att tala eller tiga?
  • Vi frågar oss om det finns några sanktionsmedel mot kungligheter som bryter mot demokratiska konstitutionella beslut. Vidare: Vem initierar dessa utlandsträffar på hög nivå? Finns överenskommelser i förväg om vad som ska avhandlas? Vem har ansvar?
  • Lars Söderling
  • söndag 25 oktober 2009 kl 14:09
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu