Politik i otakt

Båda dagarna har klimatfrågan toppat agendan.

De vänliga ord och artigheter de båda herrarna utbytt inför den församlade världspressen har inte kunnat dölja det faktum att EU och USA går i tydlig otakt inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december.

Barack Obama har slagit an en annan ton i klimatpolitiken än företrädaren George W Bush. Den nuvarande amerikanska administ­rationen tar klimatfrågorna på helt annat och större allvar. Ändå: den bistra sanningen är att de konkreta klimatpolitiska resultaten hittills lyser med sin frånvaro.

Obama må vara villig men kongressen är svag.

Det klimatpolitiska förslag som det demokratiska partiet och president Obama står bakom bygger på ett system med utsläppsrätter, cap-and-trade. Först sätts ett tak som begränsar de totala utsläppen. Utsläppsrätterna kan sedan köpas och säljas inom systemet.

Förslaget har godkänts av representanthuset. Men även kongressens andra kammare, senaten, måste ge sitt godkännande. Och där har paketet fastnat.

Om och i vilken form det kommer ut på andra sidan är en öppen fråga.

Motståndet är starkt i senaten även om lagförslaget i ett EU-perspektiv framstår som allt annat än radikalt: det beräknas medföra en minskning av USA:s utsläpp av växthusgaser med 6–7 procent till år 2020, att jämföra med EU som åtagit sig att minska utsläppen med 20 procent till samma tidpunkt.

Republikanerna är mest kritiska men även demokrater från kolberoende delstater är oroliga för att reformen skall leda till kraftigt höjda elpriser som i sin tur väcker väljarnas vrede.

För att vara säker på att förslaget går igenom och inte stoppas av en republikansk filibuster – en debatt som dras ut i oändlighet och förhindrar att en lag antas – krävs dessutom stöd från en kvalificerad majoritet: minst 60 av senatens 100 ledamöter. Det kan bli mycket svårt att nå utan att lagförslaget vattnas ur till oigenkännlighet.

Socialdemokraternas miljöpolitiske talesman Anders Ygeman kritiserade igår Fredrik Reinfeldt för att ha varit alltför undfallande gentemot Obama:

”Han har minskat pressen i stället föra att öka den. Om man som Reinfeldt är ansvarig för Köpenhamn skall man inte göra så här. Man skall alltid försöka ge processen en skjuts framåt.”

Det är lättköpt kritik.

Ett nytt globalt klimatavtal är inte bara önskvärt, det är nödvändigt. Ett sådant avtal kräver – om det skall få verklig effekt – att USA är med. Det kan dessvärre dröja. Under tiden måste EU fortsätta att pressa på.

Men när det blivit uppenbart att målen varit för högt ställda är det knappast klokt att skruva upp förväntningarna ytterligare.

Ett steg i taget, ibland längre, ibland kortare – så förs politiken framåt. Det gäller även klimatfrågan.