Kortslutning i Vattenfall

Beskedet att han lämnar Vattenfall kom inte som någon överraskning. Efter de senaste dagarnas mediestorm kring luddiga ägardirektiv, kärnkraftsplaner, eventuella utförsäljningar och långtgående skadeståndsansvar var det snarast en tidsfråga.

Men det är inte givet att ett VD-byte räcker för att uppståndelsen skall lägga sig.

Kortslutningarna har varit många i Vattenfall.

Från ägaren, staten, och neråt.

De nya ägardirektiv med tydliga miljöambitioner och kraftfull inriktning på förnybar energiförsörjning som utlovades för två år sedan har ännu inte sett dagens ljus. Långbänken blir alltmer pinsam för näringsminister Maud Olofsson (C) som ju gärna försöker profilera sig på miljöområdet.

Då hjälper det föga att S-ledaren Mona Sahlin självkritiskt tvingas konstatera att också den socialdemokratiska regeringen var oförmögen att skärpa kraven på Vattenfall.

Styrelsen dras också med trovärdighetsproblem. Inte minst sedan det framkommit att ingen riktigt tagit till sig innebörden av det avtal om i det närmaste obegränsat skadeståndsansvar som Vattenfall tecknat i Tyskland. Koncernen sattes i princip i pant.

Enligt styrelseordföranden Lars Westerberg är risken för en kärnkraftsolycka ”mikroskopisk”. Och eftersom andra företag i branschen har ”sådana här avtal” var det ingen i styrelsen som ”grävde så djupt”.

Det är ett ömkligt urskuldande.

Fackförbundet Seko har, i motsats till kollegorna i Unionen, lämnat sina platser i styrelsen. Avhoppen gjordes med hänvisning till ”pantaffären”.

Det är plakatpolitik och friskriver dem inte från ansvar, med mindre än att de reserverade sig mot beslutet när det togs. Varje ledamot måste vara insatt, engagerad och aktivt ta ställning i alla frågor som hamnar på styrelsens bord. Att i efterhand döma ut avtalet är att slänga jästen efter degen.

Just nu saknar Vattenfall fungerande ledning. Det är oklart om ägarna vill att företaget skall bli världsledande på grön omställning eller om avsikten är att maximera dess värde inför en försäljning. Klara och tydliga ägardirektiv är en förutsättning för att få ordning på röran.

Lars G Josefsson kan snart luta sig tillbaka.

Maud Olofsson har massor kvar att göra.