Högt spel, Sahlin

Därför ifrågasätter Socialdemokraternas ordförande blockpolitiken.

”Inget annat än en blocköverskridande majoritetsregering är acceptabelt. Med de utmaningar som Sverige står inför de kommande åren vore det politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna”, säger Sahlin till DN.

Den Sahlinska undergångsvisionen är frammanad av Synovates novembermätning, där SD får 4,7 procent av väljarsympatierna och klarar riksdagsspärren. Partiet kan bli tungan på vågen i ett parlament där inget av blocken är tillräckligt stort för att få egen majoritet.

Det måste finnas beredskap för att överge blockpolitiken. Men en regering behöver inte ha majoritet. Det är Sahlin förmodligen väl medveten om med tanke på att varje socialdemokratisk regering sedan 1970-talet också varit en minoritetsregering.

Att införa något slags politiskt undantagstillstånd, att dölja de ideologiska skiljelinjer och intressemotsättningar som finns bara för att isolera Sverigedemokraterna, vore ett allvarligt misstag. Det riskerar, som statsvetaren Marie Demker påpekar i DN, att slå tillbaka:

”Man får en situation med etablissemangspartierna mot antietablissemanget.”

En regering som är beroende av hoppande majoriteter är bättre än vad som riskerar att av väljarna uppfattas som en ohelig allians.

Sahlins utspel skall nog inte ses som ett allvarligt menat försök att splittra alliansen. Bryts blockpolitiken så sker det först när valresultatet är klart, när nya allianser blir en tvingande nödvändighet.

Taktiken handlar sannolikt om något helt annat.

I brist på egna, bärande politiska idéer gör en bland väljarna impopulär och i de egna partileden svag Sahlin Sverigedemokraterna till politiskt tillhygge. Alliansen misstänkliggörs gång på gång, anklagas öppet eller mellan raderna för att planera att regera vidare efter valet 2010 med stöd av SD, aktivt eller passivt.

Hypotetiska resonemang har sitt intresse. Kanske finns fog för misstankarna. Men följden blir att Sahlin skänker SD en betydelse partiet inte har och förhoppningsvis heller aldrig får, en huvudroll det inte förtjänar.

I värsta fall hjälper uppmärksamheten Sverigedemokraterna in i riksdagen.

Det är ett farligt spel.