Alla älskar en glad givare
Huvudledare.
Svensken blir alltmer givmild. Under 2009 väntas insamlingsvärdet till olika hjälp- och frivilligorganisationer uppgå till 5,2 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som under 2005, ett rekordår till följd av tsunamikatastrofen annandag jul 2004.I topp bland 2008 års mottagare återfinns Cancerfonden med 427 insamlade miljoner, strax före Unicef Sverige och Rädda Barnen.
”Att ha ett ideellt engagemang ligger i tiden”, förklarade Erik Zachrison på Frivilligorganisationernas insamlingsråd i Dagens Industri häromdagen.
Generositeten värmer.
Att givandet numera kan se så olika ut gör säkert benägenheten att skänka större. Idag kan givaren hålla personlig kontakt med ett fadderbarn på andra sidan jordklotet. Diakonia förmedlar säkrare förlossningar till fattiga kvinnor i Paraguay.
Gåvorna hade ändå kunnat vara större.
Inte minst Kristdemokraterna ligger på hårt för att införa avdragsrätt på skatten för gåvor av skilda slag. Som stöd anges en formulering som de borgerliga gick till val på 2006:
”Vi vill stimulera donationer från privatpersoner och företag till ideella organisationer och forskning. Därför vill vi pröva möjligheten till avdragsrätt för detta.”
Sprickan i regeringen är uppenbar. Det är tydligt att Anders Borg (M) hållit emot.
Och finansministern har skäl att vara försiktig.
Självfallet finns fördelar med ett skatteavdrag. Samhällsengagemanget skulle kunna öka. Stiftelser, föreningar, trossamfund, universitet och högskolor hade fått mer pengar att röra sig med.
Kanske.
Den som läser Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet (SOU 2009:59) får en hel del att fundera över. I Gåvoincitamentsutredningens betänkande, som lades fram i juni i år och vars förslag under hösten varit på remissrunda och nu granskas på finansdepartementet, slås fast att nackdelarna väger tyngre än fördelarna.
Inte nog med att skattebortfallet beräknas till 615 miljoner kronor varje år. Reglerna kan bli orättvisa, krångliga och lätta att kringgå.
Dessutom. I ett demokratiskt perspektiv går det att ifrågasätta att givare får avgöra hur pengar som idag utgör gemensamma skattemedel skall användas.
Det kan, trots allt, vara klokt att inte riskera att minskade skatteintäkter leder till sänkta anslag till forskning och bistånd den etablerade politiska vägen, via riksdag och regering. En fara är ökad ryckighet i anslagen.
Gärna fler glada givare. Och gåvorna blir så att säga dubbelt uppskattade när det, som idag, handlar om skattade pengar.
0 läsare har reagerat på denna artikel
% är glada
% är likgiltiga
