Borg har råd

Vad gäller förmågan att sköta statsfinanserna är alliansens och oppositionens historier till förväxling lika – om än med omvända förtecken. Vardera sidan beskyller den andra för att vara oansvarig och föra en ekonomisk politik med katastrofala följder för såväl de offentliga finanserna som enskilda hushåll.

De rödgrönas politik kan – av naturliga skäl – inte prövas mot verkligheten. Men även en teoretisk prövning är svår eftersom ingen vet om ekvationen skall utgå ifrån skattehöjningar på 17, 22 eller 55 miljarder kronor.

För regeringens vidkommande råder däremot skarpt läge i den ekonomiska politiken. Men att hitta belägg för oppositionens påståenden om misshushållning är inte alldeles enkelt.

Ingen förnekar att arbetslösheten är ett stort och växande problem och näringspolitiken lämnar mycket övrigt att önska. Ändå klarar Sverige den djupaste krisen på en mansålder bättre än de flesta länder i Europa. Det visar EU-kommissionens senaste prognos.

Den pekar, betonade Folkpartiets Jan Björklund i onsdagens partiledardebatt, på att arbetslösheten i Sverige i år blir lägre än genomsnittet i unionen. Lägg därtill att budgetunderskottet bara blir hälften så stort och tillväxten dubbelt så hög som EU-snittet.

Det låter inte som en redogörelse från lättsinnets förlovade land.

Regeringens krishantering får välförtjänt beröm från fler håll.

Häromdagen fick finansminister Anders Borg (M) en eloge direkt från Vita huset. En högt uppsatt tjänsteman i president Barack Obamas administration ringde och tackade för de råd och den inspiration som svenskarna hade bidragit med i utformningen av den amerikanska bankavgift som skall hjälpa till att få ordning på finansmarknaden, skrev Svenska Dagbladet på torsdagen.

Det finns andra som vill viska i Borgs öra.

Igår presenterade Studieförbundet Näringsliv och samhälle, SNS, sin Konjunkturrådsrapport. Årets upplaga heter Råd till en finansminister och diskuterar vilka reformer som är nödvändiga för att bortom krisbekämpningen stärka Sveriges tillväxt och konkurrenskraft.

Här finns förslag så det räcker för att fylla resten av denna mandatperiod och några till. Rapporten kan därför ligga till läsning på finansdepartementet också efter valet. Även då lär det finnas anledning att planera insatser för att stimulera nyföretagandet, effektivisera den högre utbildningen och öka den sociala rörligheten.

Men redan nu kan en och annan finansministerkandidat fundera på varför jobbskatteavdraget sägs ha ”stora positiva effekter” medan inget liknande står att läsa om skattehöjningar i, typ, 55-miljardersklassen.