Trött ekonomi, svag demokrati

Det är långtifrån det första exemplet på hur ett allt självsäkrare Kina tar för sig i utrikespolitiken.

När det nyligen blev känt att USA hade planer på att sälja vapen till Taiwan – demokratin som diktaturens Kina betraktar som en del av sitt territorium – utlöste det våldsamma protester.

Utrikesdepartementet i Peking meddelade att Kina kommer att införa sanktioner mot amerikanska företag som säljer vapen till Taiwan. Det sades vidare att vapenaffären hotar det kinesisk-amerikanska samarbetet i viktiga internationella frågor, vilket tolkades som samtal om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen.

Under klimatmötet i Köpenhamn i december behandlade Kina andra världsledare, däribland Obama, som småhandlare. Kina skickade en vice utrikesminister, utan mandat att fatta egna beslut, till avgörande överläggningar.

En iskall uppvisning i diplomatiskt maktspel.

Att jätten Kina vaknat ekonomiskt är på många sätt positivt. När världsekonomin nu tar fart efter den globala krisen spelar Kina en viktig roll som draglok. Det ekonomiska undret har lyft hundratals miljoner kineser ur fattigdomens hopplöshet.

Men när demokratier tappar ekonomisk makt försvagas också demokratins ställning globalt.

Kina är världens tredje största ekonomi, efter USA och EU. I en ny rapport spår den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD att Kina passerat USA som världens största varutillverkare om 5–7 år. Det lär få politiska konsekvenser.

USA är skuldsatt upp över Empire State Building. Statsskulden har passerat 12  000 miljarder dollar. Varje amerikan är skyldig över 40 000 dollar. 2009 motsvarade statsskulden 83 procent av BNP.

Många andra västliga industriländer sitter i samma, läckande båt. Under 2008 uppgick OECD-ländernas genomsnittliga statsskuld till 100 procent av BNP.

Kinas skuldsättning uppgick samma år till 21 procent av BNP. Det ger ett helt annat ekonomiskt – och politiskt – svängrum.

Medan Kina producerar konsumerar USA och väst. På kredit. Med pengar lånade från inte minst Kina. Det är i längden ohållbart.

Sovjetkommunismens fall berodde till stor del på att systemet inte var ekonomiskt livsdugligt. Det insåg däremot det kinesiska kommunistpartiet, tog till sig marknadsekonomin, släppte dess välståndsskapande krafter lösa, men behöll en järnhård politisk kontroll. Det har fungerat över förväntan.

Det amerikanska ”imperiet” försvagas. Många jublar. Men skadeglädjen kan fastna i halsen.

USA är världens främsta demokrati. Kina är världens största diktatur. Vem av dem som utgör världens starkaste ekonomi är inte likgiltigt.

Att tro det är att begå ett allvarligt misstag.