Avtal in, las ut

lass="normal"> Det är las, lagen om anställningsskydd, ett exempel på.

Innan las tillkom 1974 hanterade arbetsmarknadens parter avtalsvägen de frågor som lagen kom att reglera. Inte utan friktion, men det gick.

Men Socialdemokraterna, arbetarrörelsens politiska gren, ville ge sina kamrater i den fackliga grenen en hjälpande hand. In kom las. Maktbalansen försköts till fackets förmån.

Efter den borgerliga valsegern 2006 har Svenskt Näringsliv skärpt tonen mot las. Det är ett opinionsarbete där arbetsgivarsidan haft svårt att mobilisera politiskt stöd. För Moderaterna är arbetsrätten, efter partiets marsch mot mitten, inte längre ett problem. I alliansen är det istället Centern som utmärker sig i sin kritik av las.

Skallet mot las är inte sällan reflexartat. Men verkligheten är inte svartvit. Lagstiftningen beskrivs ofta som ett hinder för ungdomar. Fast när Svenskt Näringsliv i höstas lät Demoskop fråga svenska företag om det största hindret för dem att anställa personer under 25 år, pekade relativt få, vart tionde företag, ut las. Höga ingångslöner och bristande erfarenhet sågs som betydligt allvarligare problem.

Genom alla år är det framför allt turordningsprincipen – sist in, först ut – som varit omtvistad. I praktiken agerar facket sällan så fyrkantigt. Hänsyn tas till produktionens behov. Undantag görs regelmässigt.

Om det kniper hittar arbetsgivarna metoder att ”runda las”. Ett allt vanligare förfarande är att uppsagd personal återanställs via ett bemanningsföretag. Det har fått oppositionen att hota med lagstiftning:

”När ett företag ersätter hela sin personal är det fråga om missbruk. Då måste man se över möjligheten att skärpa lagstiftningen”, har Luciano Astudillo (S) varnat.

Men mer lagar är fel väg att gå.

Även om kritiken mot las inte sällan framstår som överdriven, är lagen ett bekymmer. Den har lett till att friktionen mellan parterna på arbetsmarknaden ökat. Samtidigt har ekonomin globaliserats och behovet av flexibilitet växt.

Svensk arbetsmarknad behöver mer av rörlighet, mindre av instängnings- och utelåsningsmekanismer. Problemet med las är därför, kort sagt, att lagen finns.

Men kanske är låsningarna på väg att försvinna. Det är i så fall bara att tacka. LO:s avtalssekreterare Per Bardh vill att LO och Svenskt Näringsliv sätter sig ner och försöker enas om vilka de faktiska problemen med las är.

”Vi behöver skaffa oss en gemensam verklighetsbild”, förklarade Bardh vid en diskussion anordnad av studieförbundet SNS häromdagen.

Las innebar ett olyckligt avsteg från den ursprungliga svenska modellen.

Dags att ta ett kliv tillbaka. Ge parterna förtroende. Och ansvaret åter.