Recept på regeringskris

Enligt ett parlamentariskt beslut från i höstas skall Nederländernas soldater i Afghanistan dras tillbaka till sommaren. Men efter en förfrågan från Nato vill premiärminister Jan Peter Balkenende och hans kristdemokrater förlänga truppernas mandat. Arbetarpartiet säger blankt nej och lämnar därför regeringssamarbetet.

Nu väntar nyval i Nederländerna och Nato får sannolikt söka truppförstärkning på annat håll.

Från Sverige lär det inte bli. Folkpartiet vill visserligen utöka den svenska Afghanistanstyrkan, men övriga regeringspartier säger nej.

Fast den verkliga sprickan i svensk Afghanistanpolitik finns inte inom det borgerliga lägret.

Vänsterpartiet vill att de svenska trupperna skall dras tillbaka så snart som möjligt. I onsdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen hävdade Hans Linde (V) rent av att en rödgrön regering skall verka för att det blir så. Det löftet hade han knappast täckning för. Socialdemokraterna och Miljöpartiet är mindre kategoriska och har enats om att insatsen i Afghanistan skall utvärderas förutsättningslöst 2011.

Det är på sin plats. Inte minst behövs tydligare svar på vad Sverige vill bidra till att åstadkomma i Afghanistan, när målet kan anses vara uppnått och hur soldaterna då skall tas hem. Också regeringen borde tänka på utvärdering av truppnärvaron. Med sitt goda mått av samsyn i utrikespolitiken skulle allianspartierna inte ha svårt att enas om slutsatserna.

I det rödgröna lägret är läget ett annat. Mycket till kompromissvilja i Afghanistanfrågan märks inte från Vänsterpartiet.

”Jag ser inte att vi kommer att ändra ståndpunkt”, sade Hans Linde till Aftonbladet inför riksdagsdebatten. Han öppnade samtidigt för att de rödgröna kanske inte lyckas enas till valet i höst.

”För oss är det ingen katastrof om vi inte blir överens.”

För styrandet av Sverige kan det dock vålla stora problem.

Låt säga att det blir ett skifte vid makten och att det uppstår ett läge då det krävs ett snabbt beslut om närvaron i Afghanistan. Vad händer egentligen då?

Regeringsbeslut fattas kollektivt, vilket kräver att statsråden är överens. I förarbetena till regeringsformen understryks vikten av ”värderingar som är gemensamma för hela regeringen”.

En rödgrön regering som inte nått samsyn om trupperna i Afghanistan kan med andra ord sluta som den nederländska koalitionen.