I Bryssel är mor rar

”Läkare rekommenderar sex veckor för att kvinnorna skall återhämta sig och för att få igång amningen”, förklarade Edite Estrelle i EU:s jämställdhetsutskott i Rapport i måndags kväll.

Det framställs som omsorg om de nyblivna mammorna och deras barn. I själva verket handlar det om förlegad förmyndarmentalitet.

Kvinnor anses inte kapabla att själva avgöra när de är redo att återvända till arbetet.

Kvinnor kan buntas ihop i ett stort kollektiv och få sig föreskrivet vad de förmår och inte förmår.

Vad det är för krafter som satts i rörelse är inte så svårt att räkna ut.

”Det finns ett högljutt motstånd, framför allt från kristna, konservativa ledamöter från Öst- och Sydeuropa, mot att blanda in pappor i barnavården, av både ideologiska och ekonomiska skäl”, säger Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson till DN.

Formellt handlar det föreslagna direktivet inte om familjepolitik utan om skydd av arbetstagare, i det här fallet gravida och kvinnor som nyligen fött barn eller ammar. Därför är det också enbart mammors rätt till ledighet som tas upp.

Det finns stora skillnader i fråga om föräldraledighet inom EU idag. För medborgare i flera medlemsstater kommer direktivet att innebära förbättringar om det går igenom. Enligt förslaget skall den betalda mammaledigheten förlängas till 18 veckor, mot dagens 14 veckor.

Men det hindrar inte att det ur svensk synvinkel kan innebära ett steg bakåt för jämställdheten.

Den förändrade demografiska verkligheten med en allt äldre befolkning innebär att EU behöver utnyttja den arbetskraftsreserv som kvinnor fortfarande utgör i många länder. Om EU verkligen vill bli konkurrenskraftigare borde unionen anamma svensk familjepolitik.

Med bra och väl utbyggd barnomsorg behöver kvinnor inte välja mellan barn och jobb. På så sätt har Sverige lyckats kombinera hög kvinnlig förvärvsfrekvens med förhållandevis höga födelsetal, 1,9 för år 2008. Genomsnittet i EU ligger runt 1,5 barn per kvinna.

Men en sådan utveckling, där EU anammar svensk familjepolitik, framstår idag som minst sagt osannolik. Visserligen har exempelvis Tyskland börjat ta efter Sverige med pappamånad och utbyggd förskola. Men i stora delar av EU är det fortfarande en konservativ, av religiösa föreställningar färgad syn på familjen och på könsroller som dominerar. Där är det självklart att det är kvinnan som har ansvaret för hem och barn.

Skulle Bryssel ges ökat inflytande över familjepolitiken kan det förmodligen bara sluta på ett sätt för svenskt vidkommande: med att klockan vrids tillbaka.

När det handlar om familjepolitik och jämställdhet doftar det fortfarande 50-tal i Bryssel. Far han ror hem pengar, mor hon är rar och ammar barn.