2003 satt en korrespondent från brittiska The Economist på en servering vid Möllevångstorget och betraktade förundrat krogar och butiker med kopplingar till vitt skilda delar av världen. Malmö togs som exempel på hur Sverige förändrats.
Den tankegången togs ännu längre när en reporter från Washington Post året efter fikade vid Triangeln med hiphopparen Timbuktu, som brukar rappa om ”situationen i nationen, inspirationen, motivationen”.
”Malmö är en ganska intressant stad som bild av hur Sverige kan se ut i framtiden”, sade den språksäkre artisten.
Förhoppningsvis har han inte rätt, längre. För det är inte i rollen som spännande kosmopolitisk stad som Malmö idag hamnar i pressen utomlands. Nu skrivs det om hur antisemitismen breder ut sig, så till den grad att judar känner sig rädda och flyttar.
”Sveriges rykte som ett tolerant, frihetligt land hotas av kraftigt ökande antisemitiska hatbrott i Malmö”, skrev brittiska The Sunday Telegraph nyligen.
Artikeln nämnde alltifrån trakasserier till mordbrandsförsök mot judiska kapellet – något av det som döljs bakom polisens bedrövande siffror. I fjol anmäldes 79 hatbrott mot judar i Skåne, varav merparten i Malmö. Det innebär en fördubbling jämfört med föregående år. Ändå säger Susanne Gosenius, samordnare för hatbrott vid Skånepolisen, att det verkliga antalet kan vara högre.
Statistiken står i bjärt kontrast till hur Ilmar Reepalu (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö, bedömer läget.
”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö”, säger han till The Sunday Telegraph.
Reepalu vill istället tala om antiisraeliska attacker med kopplingar till situationen i Gaza.
Uppenbart har han inte tagit till sig det självklara som S-ledaren Mona Sahlin poängterade vid ett möte med företrädare för judiska församlingen i Malmö häromveckan:
Kritik mot eller försvar av Israel har inget att göra med judiska personers rätt att känna sig trygga i Malmö och få stöd för detta från den politiska världen.
Reepalu borde allvarligt fundera över vilka signaler hans uttalanden sänder ut i en stad med växande antisemitism.
Som väl är märks ingen motsvarande trend i landet som helhet. Men om utvecklingen i Malmö faktiskt säger något om framtidens Sverige finns – för att tala med Timbuktu – ändå skäl att oroas över situationen i nationen.
14% är glada
17% är likgiltiga