Hägglunds krumbukter

Publicerad 29 april 2010 0.05 Uppdaterad 29 april 2010 0.05

Huvudledare.
Som man frågar får man svar. Det utnyttjar Kristdemokraterna för att visa på motsättningar mellan ”åsiktseliten” och ”verklighetens folk”.

En Sifomätning som KD beställt presenterades i Svenska Dagbladet igår. Den visar ett förkrossande stöd bland väljarna för vårdnadsbidrag. Hur rättvisande detta är kan diskuteras.

Tusen personer fick frågan: ”Skall det vara obligatoriskt eller frivilligt eller förbjudet för kommunerna att erbjuda småbarnsföräldrarna vårdnadsbidrag?”

Förbud eller frivillighet? Nog klingar det senare trevligare än det första i de flestas öron.

Att ”erbjuda småbarnsföräldrar vårdnadsbidrag” har också en förförisk klang. Inte kan det väl vara fel att ge småbarnsföräldrar bidrag för att vårda sina barn?

Jo, faktiskt. För det går på tvärs mot den arbetslinje som de borgerliga gjort till ett överordnat politiskt mål. Dessutom motverkas jämställdheten.

Det är inte för ingenting som vårdnadsbidraget fått öknamnet hemmafrubidrag. I de 123 kommuner där det införts ligger ersättningen idag på 3 000 kronor i månaden. Med andra ord krävs i de flesta familjer att en av föräldrarna har en god arbetsinkomst för att vårdnadsbidraget skall vara ett alternativ. I praktiken uppmuntras den förälder som har lägst inkomst – vanligtvis mamman – att stanna hemma med sina barn extra länge istället för att förvärvsarbeta.

Så ökar barnfamiljernas frihet att bestämma över sin egen situation, menar KD.

Tja, möjligen så länge det rör sig om sammanboende föräldrar. Men en ansenlig del av alla parförhållanden slutar i separationer. I sådana lägen är den ekonomiska friheten begränsad för föräldrar som i åratal stannat hemma för nålpengar istället för att göra karriär.

Kristdemokraternas förslag att höja vårdnadsbidraget till minst 6 000 kronor i månaden skulle inte göra saken bättre. Tvärtom kan det locka ännu fler att välja bort yrkeslivet.

I SvD framhöll Kristdemokratledaren Göran Hägglund och två partikollegor också sitt motstånd mot delad föräldraförsäkring.

KD lät Sifo fråga: ”Tycker du att riksdagen skall lagstifta om hur många månader pappan eller mamman måste ta ut eller skall föräldrarna själva få bestämma detta?”

Riksdagsbeslut eller eget beslut? I det hårdragna perspektivet är det inte konstigt att de allra flesta lutar åt det senare. Troligen hade utfallet varit ett annat om folk fått ta ställning till om föräldraförsäkringen bör vara helt knuten till individen, som andra socialförsäkringar.

KD tycks främst ha sökt stöd för sin bild av att partiet – till skillnad från åsiktseliten – tycker som folk gör mest.

Men hur kommer det sig då att KD enligt de flesta mätningar kan få problem att ta sig in i riksdagen i höst?

Kanske en fråga för Sifo.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu