Motigt möte i Toronto

Men uppgången är ojämnt spridd över globen och på många håll är risken för bakslag fortfarande överhängande.

Under midsommarhelgen samlas ledarna för den så kallade G20-gruppen i Toronto, Kanada, för att bland annat diskutera vilken sorts politik som är bäst lämpad att vårda den ömtåliga uppgången.

Det är emellertid inte givet att ledarna för världens 19 viktigaste ekonomier och EU lyckas finna en gemensam strategi. Ett skäl är att de olika länderna befinner sig i olika ekonomiska lägen och står inför olika utmaningar.

Men det finns också grundläggande och svårlösta ideologiska motsättningar om den ekonomiska politikens inriktning. Det gäller inte minst mellan USA och flera tunga företrädare för EU.

Något förenklat kan sägas att administrationen i Washington betonar vikten av fortsatta stimulanser för att hålla uppe efterfrågan och konsumtion. I ett brev till de övriga G20-länderna varnade president Barack Obama nyligen för att besparingar och skattehöjningar riskerar att kväva den ekonomiska återhämtningen. Samtidigt påminde han om hur krisen på 1930-talet förvärrades när offentliga stimulansåtgärder drogs tillbaka i ett alltför tidigt skede.

En rad EU-länder, med Tyskland i spetsen, framhåller å sin sida vikten av budgetdisciplin. Det främsta hotet mot den gryende konjunkturuppgången kommer snarare från växande underskott och skenande utlandsskulder än från strama budgetar och sanerade statsfinanser, heter det i bland annat Bryssel och Berlin.

Bristande förtroende motverkar en ekonomisk återhämtning, sammanfattade Europeiska centralbankens chef, Jean-Claude Trichet, i ett tal i Europaparlamentet.

I utvecklingsländerna, som i många fall gått relativt oskadda genom finanskrisen och nu har goda möjligheter att åter få ordentlig fart på tillväxten, väcker oenigheten mellan USA och EU en allt större olust. På goda grunder.

Det kan bli motigt på mötet i Toronto. En djupgående och långvarig splittring om den ekonomiska politiken inom G20 skulle kunna skapa ny oro på marknaden och knäcka den sköra återhämtningen i världsekonomin.

Det skulle drabba alla.

Men förmodligen tredje världens länder hårdast.