Under veckan besöker fyra sändebud från Obamaadministrationen Israel, bland
dem försvarsminister Robert Gates och Obamas speciella sändebud i
Mellanöstern George Mitchell.
Signalerna från Washington är tydliga. Stora resurser sätts in och snabba
resultat förväntas.
Två frågor står högst på agendan: Irans kärnenergiprogram och ett stopp för
fortsatt utbyggnad av israeliska bosättningar på Västbanken.
Det är uppenbart att Obama inte är nöjd med den respons han hittills fått från
den israeliska
högerregeringen i bosättningsfrågan. För honom är en lösning på frågan av
fundamental betydelse för att förhandlingar om en tvåstatslösning skall
kunna återupptas.
Kanske kan en lösning vara på väg. Mötet i söndags mellan Mitchell och Israels
försvarsminister Ehud Barak har enligt bedömare minskat
meningsmotsättningarna avsevärt. En överenskommelse om bosättningsstopp kan
vara nära förestående, enligt den israeliska dagstidningen Ha’Aretz.
En sådan utveckling vore välkommen och ett efterlängtat första tecken på att
fredsprocessen sakta börjar ta fart igen.
Än är dock inte någon överenskommelse i hamn. Framsteg i fredsprocessen i
Mellanöstern tar som bekant tid, och det gäller att ha realistiska
förväntningar både på vilka resultat som kan uppnås och på hastigheten.
Israel kan heller inte skapa fred på egen hand. Meningsfulla
fredsförhandlingar förutsätter att krav ställs på båda parter.
Tyvärr finns det alldeles för få aktörer i maktposition i Mellanöstern som har
intresse av att föra processen framåt. Så länge som Palestinafrågan förblir
olöst kan Hamas, Hizbollah och det iranska ledarskapet fortsätta frossa i
judehat och behålla sina maktpositioner.
Samtidigt tickar tiden allt fortare när det gäller den andra toppfrågan på
agendan – Irans kärnenergiprogram.
För Israel är frågans lösning central. Innan hotet om ett potentiellt iranskt
kärnvapenprogram har avvärjts anser den israeliska regeringen att det inte
kan bli fred i Mellanöstern.
Av den israeliska retoriken framgår att inga alternativ utesluts, inte ens en
”förebyggande” attack i syfte att förstöra Irans nukleära kapacitet.
Men än så länge ställer sig Israel bakom USA:s diplomatiska linje. Bristen på
respons från Irans president Mahmoud Ahmadinejad har emellertid börjat tära
på det amerikanska tålamodet. Försvarsminister Gates satte igår för första
gången en tidsbegränsning på Obamas ”utsträckta hand”, det vill säga
försöken att inleda en diplomatisk dialog med Iran om landets
kärnteknologiprogram. Innan FN:s generalförsamling samlas i september
förväntar sig USA ett besked.
Obama fortsätter med sin ambitiösa utrikespolitik. Trycket ökar. Men också
förväntningarna från omvärlden.
Ambitioner är bra. Men ju större förväntningar, desto större fallhöjd.
Det gäller för Obama att hålla balansen.