I gårdagens Svenska Dagbladet skrev Hain Rebas, professor emeritus och
försvarsminister i Estland 1992–1993, en debattartikel under rubriken ”Utöka
stödet till Baltikums försvar”. Rebas förslag går i korthet ut på att ge de
baltiska länderna tillgång till ”överblivet” svenskt flyg och pansar.
Oberoende av vilket block som vinner valet i höst kommer, förutspår Rebas,
Sverige att ha 280 förstklassiga stridsvagnar, drygt 500 toppmoderna
stridsfordon och över 100 Jas-plan som inte gör annat än att kosta, rosta
och samla damm. Samma materiel, menar han, kan komma väl till pass i
Baltikum, där 2009 års finanskris gick hårt åt ekonomierna och där en
systematisk förstärkning av försvaret pågår.
År 2018 skall Estland, Lettland och Litauen själva svara för sin dagliga
luftpatrullering. Idag äger de inte ens något flygvapen.
Sverige har i realiteten bidragit förut:
”Småleende minns vi hur Sverige inledningsvis stödde de embryonala
baltförsvaren med både kokkärl och kalsipper, med cyklar och vita blixten”,
skriver Rebas.
Sedan frihetsåret 1991 har stora framsteg, bland annat med svenskt stöd,
gjorts på andra sidan Östersjön. Men helt avgörande är att de baltiska
staterna sedan 2004 är medlemmar i både EU och Nato.
Regeringar i de tre länderna har avlöst varandra men alla visat fast
beslutsamhet på en punkt. Historien får inte upprepas:
Aldrig mer skall totalitära makter kunna rasera det civila livet i de baltiska
staterna, aldrig mer skall krigströtta befolkningar förgäves knyta sitt hopp
till vänner i väst – vita fartyg som någon sett längs kusten men som aldrig
kommer.
Små stater vet att knyta starka band. Sverige räknas:
”Idag för baltiska officerare befäl i internationella operationer. Många av
dem är svenskutbildade. ... De talar svenska och kan samverka direkt med
svenska staber.”
Enligt Rebas bör Gotland göras till ett nav för utbildning, materiel och
underhåll i ett utökat svenskbaltiskt samarbete. Samtidigt föreslås att en
Gripenflottilj och någon mekaniserad bataljon skall omgrupperas 50 mil
österut och där fullgöra aggressionshämmande uppgifter.
Sverige har en roll att spela för säkerhet i Östersjön. Det handlar inte bara
om solidaritet med grannländer.
Det ligger i Sveriges eget intresse att de baltiska staterna äger god
försvarsförmåga och känner sig hemmastadda i en trygg, nordisk och europeisk
sfär.
I den händelse något av de baltiska länderna utsätts för angrepp kan
EU-medlemmen Sverige inte stillatigande se på.
Om ett baltiskt land önskar ett utvidgat militärt samarbete bör Sverige ta det
under allvarligt övervägande. Det lär historien.