De flesta deltar till och från i skoldebatten, som ofta leds in på stickspår.
Inte sällan förvandlas diskussionen till en uppvisning i populistiska
floskler där utbildningsminister Jan Björklund (fp) karikeras som en
halvfascistisk militär med böjelse för kadaverdisciplin och betygshets.
Mer verklighetsnära är utmanande uppgifter om friskolor som lockar elever med
datorer och utlandsresor samtidigt som somliga skolor uppvisar skriande
brister vad gäller behöriga lärare och ändamålsenliga lokaler. För att inte
tala om de religiösa friskolor som har motbjudande inslag i undervisningen.
Valfrihet i skolans värld är av godo. Fristående skolor, ofta med nya
tänkesätt och uppfriskande pedagogik, har kommit för att stanna. Även om de
råkar drivas med vinst. Läsåret 2007–08 fanns 359 fristående gymnasieskolor
och 635 fristående grundskolor i Sverige.
Men låt oss inte trilla ner i någon ideologisk fallgrop – all valfrihet och
alla alternativ är inte bra.
Ett liberalt grundkrav är att skolorna, kommunala som fristående, lever upp
till löftena:
”Skolan ska vara likvärdig. Alla ska ha rätt att få en god utbildning varhelst
i landet man bor. Det handlar om rättvisa och jämlikhet”, heter det i
betänkandet Tydlig och öppen – förslag till en stärkt skolinspektion (SOU
2007:101), som återspeglar andan i skollagen.
Rättvisa och jämlikhet. Blytunga ord.
Då är vi tillbaka hos Begler, elevernas bästa vän.
Hon beskrev sin myndighet på DN Debatt i söndags. Det lovar gott – och då inte
enbart det faktum att nya Skolinspektionen får fördubblade resurser jämfört
med den tidigare inspektionen.
Ann-Marie Begler skriver om fler inspektörer, tätare inspektioner och ett
tydligare uppdrag, allt med syftet att kunna hårdgranska kvaliteten i
skolorna och bevilja – och återkalla – tillstånd att bedriva fristående
skola. Inte minst viktigt är det Begler säger om att ”inte släppa taget” när
brister hittas. Då kan det också vara önskvärt att införa ytterligare en
sanktionsform, vitesföreläggande, som även Begler välkomnar. Det låter
rimligt med en kraftfull varning som svider finansiellt, för om alternativet
är en stängd skola är risken överhängande att ingenting alls händer.
Om Statens skolinspektion blir en tandlös myndighet sviks eleverna, särskilt
de svagaste.
Begler och hennes skolinspektion måste få bitas. Och bita hårt.